untitled

Att sörja ensam

6 september, 2018

 

”Döden gör slut på ett Liv inte en relation”

Människan är ytterst sett alltid att betrakta som ensam. I den stund vi föds är vi ensamma och i den stund vi lämnar livet är det en ensam resa. Där mellan har vi alla olika förutsättningar och olika situationer som präglar våra liv. De flesta av oss har ett liv som ger oss möjlighet att leva i nära relation med familj, vänner och barn. Medan i vissa livsöden så får några av oss leva i  ensamhet eller avskildhet från medmänniskor. Ibland gör Vi de valen av egen vilja,  men ibland är skeenden i livet det som försätter oss i en sådan situation.

Att välja ensamhet är ett bräckligt skal av isolering som sällan gör gott för oss människor då livets tvära kast sätter oss i svåra möten med sorg och kris. Då vi har friheten att i livet välja vårt sätt att leva våra dagar, är ensamheten ibland frihetens pris. Vi har alla ett fritt val hur vi lever, möter livet och väljer vår väg. De valen vi gör har sina konsekvenser på både gott och ont.

För de av oss som levt ett liv i trygg gemenskap med någon och därifrån blivit ensam kan sorgen och livet bli svårt. Allt man dagligen gjort i gemenskap med sin livskamrat eller annan närstående blir för alltid förändrat. Sorgen och känslan av ensamhet blir oändligt stor. Då vi delar tankar och känslor i sorg med människor i vår närhet , upplevs sorgen på ett annat vis. Då vi berövats närhet till de samtal i ensamheten efter att ha förlorat en närstående, blir allt kvar inombords. En förtärande sorg. Vi har olika förmågor i den lilla närstående gruppen,  som ger hanteringen i sorgebearbetning bättre förutsättningar. Möjlighet till samtal, utbyte av tankar och känslor leder ovillkorligen till att kunna ta sig igenom en svår förlust.

Vi talar ofta om vikten av att bli sedd och bekräftad, vikten av att ha någon där som lyssnar och ser dig. Hur gör vi då, när vår situation i livet inte skänkt oss den möjligheten till gemenskap. Då vi blir ensamma att möta sorg och kris blir ensamheten en obarmhärtig upplevelse. De dagar vi lever blir en påminnelse om ensamhet och saknaden blir extra tung.

Vi är alla olika rustade i livet att bemöta sorger och kriser i såväl gemenskap som i ensamhet. Då man blir helt ensam i livet, helt ensam att bära sina tankar och känslor finns ingen styrka att hämta i sin närhet. Saknaden av den man förlorat är det som präglar dagen och livet vidare. För många av oss i den situationen kan det ta sig olika uttryck.

I den ensamma upplevelsen av det liv som blivit efter en förlorad närstående blir sökandet efter det som funnits ett starkt inslag. Det kan visa sig genom att man samtalar till den avlidne, en slags envägs dialog. Fotografier och tända ljus omger saknaden med en slags närhet, man vill bevara känslan till den man mist. Man möts i drömmar och finner en återförening genom att fly verkligheten .

Då vi tvingas in i att bemöta den plågsamma verkligheten av att sörja, är den ensamma sorgen svår och vi flyr ofta tillbaks till det som varit i tanke såväl som handling. En naturlig och skyddande handling till smärtan i förlusten. Stora förändringar i livet har sitt pris och för att hantera dem är ensamhet ett högt pris att utgå ifrån.

Människans behov av tillit, trygghet och balans i livet är ett gränslöst behov, även bland de minst sedda.

Tillitsbrist, otrygghet och obalans i livet är vår värsta fiende. Att bli ensam i sorgen skakar om en persons grundexistens och ramar. Livets flöde blir bräckligt.

Ensamhet förväxlas ibland med avståndstagande och avskildhet från andra människor. Ensamhet är snarare en definition på en oförmåga att våga eller vilja möta andra människor.

För många av oss ser vi ofta ensamhet i vår omgivning, men hur agerar vi ? Det är kanske svårt att finna de rätta orden eller den rätta handlingen för att erbjuda sitt deltagande. Men om vi aldrig sträcker ut en hand så finns det heller aldrig någon möjlighet att sluta någon i sin famn och ge stöd.

Med små medel i form av närhet, förmåga att lyssna eller samtala kan vi öppna upp en dörr till att finna styrka och medkänsla i någons ensamhet av sorg.

Vi kan skriva ett litet brev eller sända en hälsning i omtanke på något vis, det kan bli en vacker öppning för läkning i sorgen.


Tillbaka till bloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *