Minneslunden

Eftermiddagen är sen och de sista trevande solstrålarna letar sig ner genom de oktobergulnade löven i det stora trädet. Jag lutar mig tillbaks på den lilla träbänken och blickar upp genom löven mot solen ,sluter mina ögonlock och fångar upp den vackra stillheten som omsluter mig varsamt. Minnen av en tid som varit, en saknad […]

Kors begravningsplats

Eftermiddagen är sen och de sista trevande solstrålarna letar sig ner genom de oktobergulnade löven i det stora trädet. Jag lutar mig tillbaks på den lilla träbänken och blickar upp genom löven mot solen ,sluter mina ögonlock och fångar upp den vackra stillheten som omsluter mig varsamt. Minnen av en tid som varit, en saknad av en älskad gör sig påmind. Jag låter mig landa stilla i den känslan.  På avstånd hör jag min värld snurra på med sin vanliga puls, bilar, människor och röster som kommer och går, alla på väg mot eller från sina mål. Under trädet ligger buketter av blomster och små gravljus brinner stilla. En blomma för alla och ett ljus för alla, för så vacker är denna plats, Minneslunden en plats där min sorg och saknad delas med så många fler. Det slår mig hur vacker den känslan av gemenskap skänker en viss tröst. Vid Minneslunden är du aldrig ensam i sorgen.

Då vi mister ställs så mycket på högkant, vi omges av tusen frågor och tusen beslut som skall tas. Blandat med sorgens innersta kärna tvingas vi också vara rationella och handlingskraftiga. Något som kan skapa en kaotisk känsla inom oss. För i den stund ditt liv fylls av innebörden av att mista, nås vi samtidigt av de för stunden, overkliga beslut som skall fattas. Med sinnet fyllt av den smärta förlusten kanske skapat eller den handlingskraft som stannat av då sorgen omsluter dig, blir det ibland svårt att göra sina val. Hur vi än önskar ordna med det slutliga avskedet, skall vi  också kunna finna trygghet i det vi väljer. Den traditionella begravningen som skapar ett avslut är både läkande och får oss att  så småningom landa i det som skett, vid den enskilda graven,  men  det kan också bli ett värdefullt avslut med en plats i Minneslunden.

En gravplats besöks i första hand av de närmst sörjande och vänner. Där platsen fyller en möjlighet att minnas, vårda och vara nära sin sorg. Detta skapar en betydelse  i livets fortsättning för de sörjande, just genom detta engagemang. För många handlar det inte bara om huruvida man besitter förmåga och ork att ta sig an beslut om vilket avslut man väljer för de man mist, utan även det faktum att den ekonomiska situationen ibland styr hur avslut skall bli. Detta i gemenskap med hur tankarna går, kring på vilket vis man önskar bevara minnet av den man mist. Kanske ser man med oro på att gravplatsen blir ett måste att ta ansvar för, eller söker man gemenskapen i att gå till Minneslunden och veta att platsen alltid besöks och vårdas. Den som vilar där , vilar också med andra förlorade.

Den  enskilda graven,  blir en förlängning på möjligheten att göra något för den man mist, men kan också bli en ensam vandring till och från.

Minneslunden skapar ett emotionellt rum, en miljö där du i gemenskap med andra känner dig för och kan växa. En plats dit du går för att i stillhet föra dig närmare och igenom en förlust. En plats som skapar utrymme för oss att med andra blomstra och växa känslomässigt. En plats där vi kan återkoppla med oss själva och ibland i mötet med någon annan sörjande.

Det ena valet utesluter aldrig det andra, vikten av att kunna rådgöra med sin valda Begravningsbyrå gör att man kan få det upplägg som passar bäst.

Vid gravsättning på en Minneslund får anhöriga ej närvara utan bara vetskap om att askan placerats där. Vid en traditionell gravsättning deltar de anhöriga vilket i många fall har en viktig innebörd i sorgen. På många håll har det också blivit sk askgravar, en gravplats där till skillnad från Minneslunden, anhöriga får närvara vid gravsättningen. Platsen blir sedan utmärkt med namnskylt på den avlidne men sköts helt och hållet av kyrkogårdsförvaltningen.

Så under många olika former kan vi med trygghet och i samtal med Begravningsbyrå landa i det som skapar den betydelse vi söker i avskedet.

Så reser jag mig upp från bänken och jag möter de andra som står vid trädets fot. Vi ser blommorna och ljuset som stilla kastar sitt varma ljus över den plats där vi delar saknaden av någon.

Så anar jag att det beslut som togs kanske någonstans landat i det alternativet som gör oss starka och är i linje med våra önskningar och kanske dina min käre saknade bror.