Mitt fönster är på glänt, därute står försommaren i full blom. I vinden känner jag doften av blommande hägg och syrén, dofter som väcker minnen till liv. Vita syréner tyckte min mamma bäst om, de nyutslagna skira i tunga klasar . Vi plockade och satte i vas, beundrade dess prakt och njöt dess doft.
Min blick vilar därute, långt bortom blommande vita syréner och jag känner saknaden.
Ur varje sorg växer saknaden fram, genom den förlust vi alla någon gång i livet möter. Förändring som händer och blir kvar.
Vi talar om sorgeåret, att möta livet efter vi mist. Då dagar blir veckor som blir månader och till slut år. Då sorgen fört oss igenom en tid av högtider, minnesdagar och det faktum att livet är förändrat i dessa möten. Att tala om en begränsad tid för de mötena i sorgen är inte alltid klokt. Saknaden och sorgen har ingen årskalender, vi möter ständigt dagar då allt lyfts upp till ytan. Vi blir alltid påminda om saknaden. En insikt som inte är tidsbegränsad.
Mors dag står snart för dörren, vi firar, planerar och gläder oss. För våra saknade mödrar blir den skira syrén buketten en förlorad hälsning.
Saknaden kan ha olika former, det finns den fysiska saknaden och det finns saknad av det som inte blev sagt eller gjort, saknaden av att få ha kvar det som var och även saknad av det som aldrig blev som du önskade.
Saknaden har sina ränder, vi reagerar med blandade uttryck. Allt från gråt, skratt, nedstämdhet eller upprymdhet. En bukett av reaktionsmönster som balanserar saknaden.
Hos varje människa bär vi med oss saknaden i olika individuella former vid en förlust. Sorgen efter någon vi mist blir mindre akut med tiden, då vi bearbetar och låter den få vara i livet som den är. Sorgen läker aldrig helt, den följer oss genom livet som en vetskap där vi ständigt blir påminda om saknaden.
Likaväl som vi lever med längtan lär vi oss leva med saknaden.
På det sättet går vi vidare i sorgen, men inget blir som förut en insikt vi bär med oss.
Att känna saknaden efter någon kan upplevas jobbigt och negativt. En förlust ifrån någon man tyckte mycket om och nu inte har i sitt liv. Saknaden kommer att finnas med i resten av våra liv, men i förändrad form.
Skapandet av ett liv vidare genom sorgen med saknaden är av stor vikt. Finna en ny mening i sitt liv är en lång process som är lika individuell som sorgearbetet självt.
Då sorgen och saknaden fått integrerats i våra liv, kommer vi att kunna finna glädje åter.
Glädjas över de minnen vi bär i saknaden.