Försommarsolens strålar värmer över våra ryggar och förgyller vågspelet över viken framför oss. Jag sitter vid din sida, tyst och nära intill, betraktande måsarnas flykt ut över vattnet. En vind stryker över våra hjässor likt en varsam och kärleksfylld smekning av livet själv.
Jag sneglar försiktigt på dig och ser dina tårar som likt små pärlor av smärta rinner nerför dina kinder. Ser din sorg och smärta, möter din känsla av skuld. En skuld större än den sorg du bär.
Alla förluster har sin påverkan och sin väg genom sorgen. Vi möter och står alla någon gång i dess centrum av tankar, känslor och agerande. Sorger som vi ser komma , sorger som följer sjukdom och liv, men också dessvärre mötet med den sorg som på något vis har inkluderat vår totala närvaro eller agerande.
Vi finns i livet och vi finns där som medföljare till livets start och ibland vid livets tvära stopp. Då livets händelser olyckligtvis kan medföra att vi hamnar och blir delaktiga i ett oförutsett olyckstrauma, möter vi den största och mest förtärande av känslomässiga upplevelser. Vilket kan mynna ut i att vi ställs inför det faktum att drabbas av enorma skuld känslor. En känslostorm av ” om , hur eller varför” slår undan allt annat och tar sitt ångestladdade grepp om vår sorg. Vi tappar lätt fokus på att överleva sorgen genom att låta skulden ta över vårt medvetna jag helt och hållet. Lägger all kraft på att förminska vår existentiella rätt till livet då vi på något vis antingen låter skulden för någons död vila över våra skuldror, eller förnekar oss rätten att ha överlevt en olycka.
Naturligtvis finns en avgörande vikt av vår egen betraktelse och värdering i det trauma där vi mist och överlevt, en konklusion av händelse, agerande och dess utfall. Så måste ske, men att stagnera i sina tankar och skuldbelägga sig ger inget liv tillbaks, vare sig det vi så olyckligtvis har mist, som det vi håller i vår hand.
Då vi låter oss bära skuld, blir verkan i dess ständiga rörelse inom oss såväl psykiskt som fysiskt, en smärta större än sorgen själv. Vi låter varje sekund av våra liv fyllas av dess outhärdliga och destruktiva påverkan. Låter våra beslut och steg vidare fram genom livet grundas i skuldens negligering av att finnas och att faktiskt leva vidare. Underlåter oss att faktiskt överleva förlusten.
Det tar bara några sekunder att gå ifrån ett liv utan skuld, till att belasta sig med svåra skuldkänslor. Medan det kan ta flera år att bygga upp glädje och trygghet över sitt fortsatta liv.
Då Vi upplever en traumatisk händelse som krävt någon annans liv , utvecklas tragiskt nog skuldkänslor i att ha överlevt detta, som helt upptar våra tankar. Effekterna av det upplevda traumat blir en växande skuld som skapar en urgröpning i livet och påverkar stort våra kommande livsbeslut.
Självkänslan försvåras genom den nedvärdering över vår fortsatta existens, som gror inom oss. En förödande kraft som inte bara förstör det egna livet utan även glädjen till de som lever i vår direkta närhet.
Genom att låta känslor av skuld skapa sig ett bo över våra hjässor, skymmer vi all möjlighet till att kunna ta oss vidare fram genom sorgen och möta livet.
Det som skett kommer alltid att vara, det går aldrig att förändra. Vi kan bara skapa val av hur vi önskar möta livet vidare.
Vid varje strategisk punkt vi återupplever genom de minnen vi bär av ett tragiskt trauma, skapas en stor oro och rädsla inför hur det påverkar oss. Då känslor av skuld flyter upp till ytan av vårt medvetna jag, blir vi fullt ut påverkade i vad vi har sagt eller gjort som blev fel och kanske bidrog till ett olyckligt skeende. Vi landar i en återvändsgränd av tvivel. En tvivel som tyvärr bara har tendens att fördubbla vårt trauma och ifrågasätter oss själva konstant.
Denna spiral av självdestruktivitet forcerar och får sin energi av vår oförmåga att göra oss skuldfria från traumat.
Steget fram i att befria sig från känslor av skuld är ett svårt steg. Vi måste lära oss att hantera allt vi känner på ett sätt som gagnar oss. Även de mest negativa av tankar och känslor skall lyftas fram för att kunna konfrontera vårt förflutna och framtid på annat vis än destruktivt. Låta oss förstå att inte fastna i verkningar av skuldkänslor utan istället finna ett sätt att lära oss hantera dem.
Vår svåraste uppgift i livet är att se oss själva som vi är och knyta an till vårt inre jag. Våga låta oss se mot livet fram och inte förskjuta framtiden. Det är inte alltid lätt men om vi tar ansvar och agerar målinriktat i våra liv, har vi större möjlighet att skapa inre frid.
Det är så vi kan skapa en meningsfull tillvaro åter.
Vid trauma i våra liv tappar vi bort viktiga värderingar. Genom att se vikten av att skapa nya värderingar möjliggör vi en inre resa. Därigenom placerar vi successivt en tilltro på framtiden och potential för att åter finna mening i våra liv.
Den koppling vi skapar mellan verkan av traumat och förmåga att nå inre frid, blir länken som definierar vem vi är och vad vi gör.
En länk som tillåter oss se våra liv som meningsfyllda, för såväl oss själva som för vår omgivning.