” Tystnaden är så total, den fyller helt tomrummet efter dig som jag mist. Min längtan efter din närhet och din röst blir en smärtsam insikt om att du fattas mig här och nu.”
Det mödosamma och smärtfyllda sorgearbetet börjar då allt åter ska falla in i vardagen som följer efter avskedet. Då samtalen och hälsningar i deltagande från nära och kära, sakta avtar och verkligheten slår in med full kraft i våra liv. Insikten om vad som var och vad som är skapar ett kaos och vi står ensam kvar i sorgens grepp. Dagar av overklighetskänsla över det som skett, blandas med längtan, saknad och förtvivlan i ens inre.
Känslor och tankar tar plats i ens liv och ger lite utrymme för att möta den nya vardagen och dess villkor. Tankar på framtiden får svårt att landa inom oss då minnena ibland fungerar likt bojor, som binder oss kvar i det förflutna. Vi brottas med smärtan och insikten om att allt är förändrat och det blir en krävande omställningsprocess att anpassa sig till.
Den gemenskap man delat med den döde då, ställs bryskt mot ensamheten och känslan av övergivenhet nu. Minnet fylls av bilder från det som varit, det som skett och livsvillkoren nu. I den tillvaro vi lever idag, där kraven på effektivitet och att vara rationell, ger oss en bild av att också sorgen skall låta sig forceras. Men i sorgen finns inga genvägar, att sörja en älskad anförvant kräver sin tid.
Döden gör slut på ett liv, inte en relation. Med varsamhet måste förlusten få
landa inom dig. Känslor av skuld, ånger och vrede kan också ta plats i din sorg. Vi lever vanligtvis inte våra liv som om var dag vore den sista, vi förväntar oss en morgondag. Men livet är oförutsägbart och livet är en balansgång genom total lycka och bottenlös förtvivlan. Då vi förlorar en närstående hastigt, kan vi ställas inför svåra känslor av skuld, ånger och vrede över det som skett. Att belasta sin sorg med dessa tankar och känslor är en oerhört tung belastning i sorgearbetet. Det som skett är och förblir, det som finns framåt i livet äger du din egen vilja till att möta och ta dig vidare igenom.
Att linda in sin sorg i skuld och vrede är destruktivt och ger ingen framtida
möjlighet i att bearbeta sorgen fullt ut. Givetvis viktigt att också tillåta sig vara bedrövad, ledsen och arg, det är en fullt naturlig reaktion i sorg. Men likaväl är det viktigt att inte låta dessa värderingar på förlusten bli en kvittens på det liv som ligger framför dig.
Genom dagar av sorg finns utrymme för såväl närhet till medmänniskor i
samtal och beröring, likaväl som att det är fullt naturligt att stundvis ha ett
stort behov till avskildhet för sina tankar och känslor. Ibland kan tankar på att prata och träffa andra kännas för tungt, smärtsamt och tröttande.
I sorgebearbetningen finns inget speciellt manus att följa, utan det man i
stunden finner bäst bör man välja, sorg tar sin tid.
Det kommer dagar i att dela sin längtan, tankar och känslor med andra och då är det så det får bli.
Vi sörjer alla olika, inom en familj finns många olika nyanser i sorgen. Det
betyder ej att den ene sörjer mer än den andre, vi har alla olika utgångslägen i mötet med sorgen. Sorgen tar sig många olika uttryck och det måste vi finna förståelse för.
Dagar av nedstämdhet, orkeslöshet och saknad passerar. Livet fortsätter så
stilla och vi flyter med fram. Dag efter dag kommer sorgen så sakta landa i vårt inre och låta oss ge ljus åt dagarna fram genom livet. Minnena vi bär med oss från tidigare och från relationen till den vi stått nära i allt, blir en grund och trygg erfarenhet inom dig. Minnena kommer att bli en utgångsplattform i ditt fortsatta liv och inte längre utlösa eller förknippas med sorg och förtvivlan.
Ur värdefulla minnen finner vi en kärlek till livet och det som haft en stor vikt för oss.Goda minnen och gott bevarande därav, blir ett sätt att hedra den döde och samtidigt hjälpa sig själv att finna värde för det liv som nu blivit.