Tystnaden la sin mantel över våra sorgsna axlar då livet rann bort och förde vår son ifrån oss. Stående vid sjukbädden omgiven av maskiner som gav tillfälligt liv, mötte vi den hårda verkligheten att våra stigar delades. En liten hands värme i våra händer, en stund av närhet i ett slutligt avsked och allt blev stilla. Vi miste vår son och livet blev annorlunda.
Genom livet möter vi stunder av lycka och stunder av djupaste sorg, en vandring i hopp och förtvivlan. Då det ofattbara händer, när vi mister ett barn ställs vi bryskt inför livets hårda törnar.
Våra existentiella tankar och begrepp om hur livet ska bli rycks undan och vi ställs sårbara inför en annan verklighet.
Att förlora ett barn innebär att vi måste tillåta oss själva att sörja med såväl tårar som starka känslor och samtidigt förmå oss att förstå och i viss mån landa i det som skett.
Vi lär oss leva med detta tomrum efter förlusten, men vi är också medvetna om att sorgen alltid kommer att finnas i våra hjärtan.
Det kommer dagar av djup själslig smärta som tar all kraft, det kommer dagar då smärtan inte är lika stark och dagar då du inte kan ta ett andetag utan att det värker av längtan i bröstet.
Livet blir annorlunda i den stund vi förlorar ett barn, insikten om livets bräcklighet blir starkt närvarande. Man ställs inför livets hårdaste upplevelse att överleva förlusten av sitt älskade barn. I sorgen man bär, sörjer man inte bara det förlorade barnet utan också det liv som aldrig fick bli.
När våra föräldrar dör mister vi dåtiden, när vår älskade dör förlorar vi nutiden men när vi mister ett barn förlorar vi en bit av framtiden. Att överleva sina barn bär så mycket emot allt vi önskar, alla förhoppningar och mål som aldrig kommer att bli. Framtiden med saknad och tomma fotoalbum, förlorade stunder i gemenskap. Förlorad lycka.
Sorgen att förlora ett barn är livslång, vi bär den med oss i hjärtat och blir ofta påminda om saknaden och tomrummet efter dem. Livet för oss vidare fram, insikten om livets villkor och vår förmåga att hantera kriser växer i takt med sorgen. Dagar kommer och dagar går, morgondagen möter vi oavsett vad som än har skett. Livet har en förmåga att bara fortsätta hur vi än tycker att allt stannat upp.
Hur kan vi som medmänniska finnas där när livet skall fortsätta att levas då det värsta har inträffat.
Vi som finns där vid en sörjandes sida, lyssna och bemöt tankar och känslor utan att lämna kvittens på detta. Den som sörjer får förr eller senare svar på sina tankar, man har inte energi att bemöta allt på en gång men däremot behov av att få tala.
Var ej rädd att fråga om eller nämna det som inträffat. Den som sörjer blir mer olycklig om ingen frågar, frågan är ett bevis på din medkänsla.
Gråten förenar i sorg. Den som sörjer tar inte illa vid sig om du delar gråten, din närvaro till sorgen blir tydlig och stödjer.
Beröring i sorgen. Den som sörjer ger inte alltid uttryck för att behöva en vänlig kram, smärtan i förlusten kan blockera . Det utesluter aldrig att behovet inte finns där. Våga ta steget även om du blir avvisad, känslan av att du finns förstärks hos den sörjande.
Tala om livet som trots allt fortsätter. Den som sörjer kan ibland mista förmågan att se en framtid, väck tanken genom att tala om livet fram. Forma en tanke på att se framåt och därigenom förtydliga att du står vid den sörjandes sida. Fånga in en känsla att tänka framåt.
Ge det tid att läka. I sorgen finns ingen genväg, varje sörjande måste möta sin sorg och låta sig själv landa däri. Det finns ingen quick fix i att sörja, alla är vi olika och har olika utgångspunkter i sorgen. Som medmänniska måste vi ha tålamod och insikt att så är det. Viktigt är dock att förmedla accept på den sörjandes uttryck och agerande, vilket ofta går mellan hoppfullhet och djup förtvivlan.
Så många tankar och så många ord skall få mogna fram, landa och uttryckas i sorgen. Genom livet pågår en ständig resa inombords där vi möter, ser och lyssnar till vårt innersta.
Vi kallar det insikt och det är vad du tar med dig på din fortsatta resa genom livet.