IMG_8086k

Dagar att minnas i skenet från alla ljus

Vi närmar oss en tid nu, då höstmörkret gör dagarna kortare av ljus och vinden blåser kallt,   vi möter stunder som idag,  när händelser i livet omsluter oss helt.  Stunder som denna när vi tänder våra ljus för att bringa närhet till den känslan av saknad som fyllt oss i dagar, veckor ,månader till år.

Vi står nu inför tankar och känslor på hur allt en gång var, till hur livet nu gestaltar sig. Dagar som flutit fram i våra liv,  där vi ställts inför möte med nya känslor, tankar och reaktioner.

Vi har upplevt dagar då vi känt oss extra sköra och känsliga för ord och blickar, eller haft svårt att finna glädje och frid i sinnet.

Vi har mött dagar då vi känt oss ensamma i sorgen och inte funnit någon som verkligen förstår vår förlust.

Vi har likaväl mött stunder , där vi delat våra sorger med familj och vänner. Varit närvarande till den gemensamma smärtan i förlusten.

Under våra liv bär vi alla på olika minnen och påverkas i olika mönster av dem, vilket kan ta sig utryck på många olika vis.

Ting i livet som är av värde genom ett sorgearbete, lägger sig som en mantel av insikter kring våra skuldror. Ibland blir den tung att bära,  men kan också bli som ett skydd över vår sorg då vinden blåser kall och obarmhärtig över vår hjässa.

När vi minns, blickar vi tillbaks och för många av oss kan det bli en smärtsam upplevelse, då vi alla bär vår egen historia med oss.

Dagen vi förlorade en närstående i livet, skakades nuet om, och vi stod inför ett möte med en ny livstillvaro och nya livsvillkor, ett oåterkalleligt möte med livets tvära kast.

För många av oss blev detta möte en ny erfarenhet av livets, ta och ge.

Då vi möter och befinner oss i sorgen, fylls vi inte bara av den psykiska saknaden utan även den fysiska, en tomhet och öppen längtan efter den vi mist fyller vårt medvetande.

När vi ska balansera oss fram genom livet,   i tankar, känslor och djupa samtal,  kan vi ibland skapa oss en slags rutinöverlevnad,  där vi tar oss fram genom ett virrvarr av känslor.  Stunder då vi möts med familj och bland vänner kan likaväl vara en tillgång,  som ett kaos inombords.

Vi skapar ett förhållningsätt till det trauma som en förlust av en närstående ger, och ur detta grundar vi vårt sorgearbete vidare fram.

Vi lever i en tillvaro idag där livstakten och kraven på effektivitet, rationalitet och resultat, många gånger kan forcera sorgearbetet.

Men i sorgen finns aldrig någon genväg, den måste få ha sin gång och vi måste låta oss landa i detta.  Då vi viker bort från närhet till våra innersta tankar, känslor och konklusioner , riskerar vi att förlora betydelsefulla insikter.

När vi skall hantera svåra upplevelser har vi alla olika referenspunkter att utgå ifrån, olika förutsättningar i att möta sorg. Detta ska vi hysa största respekt inför.

På utsidan ter vi oss kanske lika, men den största olikheten och förändringen sker dock inombords. Utifrån detta , är det av största vikt att vi som medmänniskor,  lyssnar och finns där,  utan att lämna någon kvittens på de tankar och känslor som en sörjande ger uttryck för.

I livet efter en förlust måste vi låta dagarna gå, låta insikter och värderingar få landa så stilla och lägga grunden till en erfarenhetsbas som vi kan utgå ifrån , i nya möten med framtida svårigheter.

Att sörja och bearbeta sin sorg går inte ut på att göra sig av med eller glömma de eller dem som funnits i våra liv,  eller att tappa närheten till deras betydelse i våra liv en gång.  Sorgebearbetning handlar mer om att förändra relationen till de bevarade innersta minnen,  för att på så vis kunna skapa värde i det fortsatta livet fram.

Att förlora en närstående, är en av de svåraste upplevelser vi kan möta i våra liv.  Så länge längtan, saknad och smärta tar plats i ens liv, får vi inget utrymme vare sig för att möta livet vidare eller finna ork att ta till oss,  det som ännu har ett värde i livet.

Särskilda dagar, helger och tillfällen väcker ofta de känslor som vi bär inom oss. Minnet av hur allt en gång var,  eller vetskapen om hur livet just nu är , blir i en stund som denna väldigt påtagligt.

Minnen bleknar med tiden,  men dör aldrig bort.  Minnen finns där och att bära dem med sig livet fram,  är som att förvalta nycklarna till det förflutna. Till det som utgjort en del av ditt liv en gång.

I varje sorg, i varje saknad ligger timmar av tankar, känslor och av uttryck,  och alla är på sitt vis så lika , men ändå så olika.

Vi äger alla vår egen upplevelse av sorgen. Vi gör alla vår egen resa genom sorgen.

Sorg och glädje vandrar sida vid sida genom livet, medgång och motgång likaså.   Det är så livets mynt ser ut och kommer alltid att så vara.

Inget liv kan levas utan att skuggor faller över vår stig då och då.  Den vägen vandrar vi gemensamt.

Denna stund som vi delar här i skenet från alla ljus, omsluts vi av en närhet till livet och dess förgänglighet.  Varje litet flämtande ljus skänker ett varmt och kärleksfullt möte med våra minnen och med de som fattas oss.

Att få minnas och bevara hågkomsten av de eller dem som vi så sorgligt mist, är idag en gemensam stund , fylld av värme och blir en tröst i att just nu och här, få dela vår sorg med varandra.

Så låt oss nu gemensamt tillåta oss att landa i den känslan och i den minnesbild vi känner inom oss. Låt oss tända ännu ett ljus tillsammans, inte bara för de vi mist, utan för att hedra Livet,  det liv vi alla har här och nu.

Vi låter ljuset lysa vår väg i mörkret, i hopp om att få värma våra sorgsna hjärtan och lysa vår väg fram vidare i livet.

 

Då stunden tynger ditt hjärta

Då Livet tagit ifrån dig, se till det som funnits, se det som finns kvar i ditt hjärta.

Låt ditt sinne få frid och se det stora i det lilla.

Ge dig tid att reflektera en stund i stillhet i sinnet.

Låt sanningen bli en kunskap och styrka.

När du möter mörker och Livets tvära kast

Känn då det ljus som finns där inom dig.

Låt det lysa din väg fram.

För allt som funnits finns kvar inom dig

Allt som kommer äger du

En rikedom att värna om, livet vidare fram.

Copy link
Powered by Social Snap