En dag i sänder

I sorgen finns inga genvägar eller  så kallad quick fix. Då vi lever med den tron skjuter vi bara upp smärtan och låter ej sorgen få ha sin gång. Att ta sig igenom sorg gör man endast genom att låta sig själv få sörja. Sorgen är en lika självklar sak som glädjen, men ändå försöker […]

hand på klippa

I sorgen finns inga genvägar eller  så kallad quick fix. Då vi lever med den tron skjuter vi bara upp smärtan och låter ej sorgen få ha sin gång. Att ta sig igenom sorg gör man endast genom att låta sig själv få sörja.

Sorgen är en lika självklar sak som glädjen, men ändå försöker många av oss att förneka existensen av den och finna genvägar förbi upplevelsen av en förlust. När sorgen drabbar oss finns ingen möjlighet att springa ifrån smärtan i upplevelsen, det blir en stark upplevelse såväl fysiskt som psykiskt.

Att leva är inte enbart förknippat med positiva upplevelser utan också att möta problem. Då vi lever tvingas vi känna såväl sorg som glädje, närhet och saknad , likaså gå in i möten med jobbiga känslor och tankar och allt blandat med de små små ögonblick då livet är underbart och glädjerikt. En livets cocktail, där vi tvingas gå alla olika känslomässiga upplevelser tillmötes.

Sorgen är en mycket personlig upplevelse, en egen reaktion och  bearbetning av alla de känslor och tankar den för med sig. Vi når alla en punkt i upplevelsen av sorg där vi står obönhörligt svaga i mötet med vårt innersta, där vi blir starkt medvetna om att det inte finns någon magisk formel, ingen genväg eller enkel lösning på att ta sig förbi sorgen. Då vi möter sorgen på ett öppet vis, utan att vika av,  lär vi  oss också förstå och kännas vid det svåra.

I den stund vi väljer att undvika mötet med sorgen, förblir den en oförlöst smärta i vårt innersta. Det är ett tärande och ohållbart val som skapar en ångest på sikt. Då vi möter en stor förändring i livet genom ett dödsfall, är upplevelse av sorg den normala och naturliga reaktionen på detta. Att då skjuta undan de tankar, känslor och reaktioner som följer här blir en tung stig att vandra på.

Man kan aldrig lägga en sorg bakom sig genom valet att gå runt den, utan man måste gå rakt genom den. Det finns inga genvägar, det finns ingen paus knapp i livet. Det som har skett är verkligheten och för att ta sig igenom den sanningen,  finns bara mötet av sorgen och saknaden. I det ögonblick man låter sig känna, gråta gråten, skrika ut sin smärta och berätta sin sorg, startar bearbetningen.

Då vi förlorar en närstående, förlorar vi en del av det som utgjorde vårt liv. Vår vardag blir märkt av förlusten, bitar av livet som var är förlorade och fattas oss i livet vi går tillmötes.

Livet upprepar sig aldrig och ingenting blir riktigt som förut.

Våga möta smärtan och sorgen, låt det kaos det skapar stundvis inom dig få vara där utan att fly. Då vi släpper igenom smärtan och låter de känslor som väller upp få finnas med i din bearbetning av sorgen, når du tillslut fram till att förmå dig betrakta livet och din förlust.

När livet känns som allra mörkast och hopplöst har du redan kommit vidare fram genom din sorg. Livet har sin förmåga att läka och stilla sorgsna hjärtan, utan att för den delen bestjäla oss vikten av den vi mist. Genom att möta sorgen når vi också fram till att en dag kunna möta glädje och liv åter.