Minnen och förluster

Förluster och Minnen

Tiden och frånvaron av någon, raderar aldrig våra minnen i hjärtat. Minnen av stunder, saker och känslor ligger kvar inom oss likt en skattgömma.

Då vi mister någon tvingas vi många gånger in till att vidta åtgärder som vi ej är beredda att möta. Praktiska göromål kring den som inte längre lever vid din sida kan vara allt från att anordna begravning till minnesstunder, ta itu med de personliga tillhörigheter till den avlidne eller ställas inför valet av vad som skall finnas kvar som minne. I den akuta sorgen händer det ibland att vi klamrar oss fast vid det som finns kvar av den vi mist, likt en livboj som håller oss flytande i ett känslomässigt stormande hav.

Det är en stor känslomässig upplevelse att möta och ta sig igenom en förlust, vare sig det är väntat eller oförutsett. Vi ställs inför nya beslut och vidtagande där sorgen gör det svårt att hantera detta.

Under den första tid då vi möter sorgen efter någon, blir vi starkt medvetna om de personliga ting som finns kvar och omger oss. Ting som tillhörde den vi mist, väcker saknaden ytterligare och den smärtan av vissheten att allt finns kvar utom den avlidne.

Föremål, kläder eller annat som är starkt förknippat med den vi mist, blir likt en vågskål på glädje och sorg inom oss. Vissa stunder känner vi en vilja att låta det finnas orört, medan vi i andra stunder finner betydelse att plocka undan. Det finns egentligen aldrig något rätt eller fel i den frågan, det man känner och vill är det rätta . Att plocka undan innebär inte att man raderar en existens av någon, allt finns kvar inom oss. Genom att invänta den stund som ger styrkan att ta undan saker kommer allt att falla på plats och då läggs inga värderingar på när eller hur det blir.

Vi finner alla vår egen väg att ta oss igenom en sorg och allt vad där tillhör. I sorgen finns inget start eller avslutsdatum, den kan vara under en längre tid till en väldigt kort tid. Vi möter allt efter egna förutsättningar.

Stora känslor lämnar starka minnen, medan mindre känslor lämnar svaga minnen. Genom livet skapas stunder som ger oss olika minnen. Minnen som får oss att skratta eller minnen som rör upp starka känslor och fragment av det som varit.

När vi upplever att mista någon dras vi in i en resa av minnen, möter en blandning av bottenlös förtvivlan till stunder av vemod och saknad. Minnen i vårt medvetande eller materiella minnen skapar en positiv eller negativ upplevelse inom oss. Vi vaggas in i ett medvetande som balanserar oss mellan närvaro i verkligheten till att nå en förmåga att finna nya värden grundade på det som varit.

Minnen landar så olika mellan oss som individer, i en och samma familj kan minnen inte alltid vara troget och en faktisk upplevelse. Samma verklighet som upplevs av två kan kommas ihåg på helt olika sätt, då vi alla tolkar och uppfattar saker olika. Likaså behovet av det vi vill behålla eller ej efter en gemensam förlust.

I de stunder vi drabbas hårt av en förlust är det viktigt att ” bygga upp nuet”. Låta verkligheten landa och finna förmåga att inrätta sig efter de nya livsvillkoren. Först därefter kan vi lugnt och tryggt gå tillbaka till det som utgör minnes kistan. Därifrån sammanföra nuet med det som varit.

Våra livsmål och livsvillkor förändras i takt med att vi går genom livet. Vilket är helt naturligt eftersom att leva är att ständigt vara i rörelse framåt. Även i de stunder då vi tycks känna oss besegrade av svåra upplevelser och tror att livet stannat upp, så är det i sig ändå en rörelse framåt.

Genom livet upplever vi stunder som skapar oförglömliga minnen. Minnen som kan få oss att skratta eller gråta. Minnen som lugnar våra sinnen eller som rör upp våra själar och får oss att förstå hur allt som en gång varit för alltid lever i våra hjärtan.

Minnet är som en tavla , skapar och tillför, bleknar och bevarar.

Copy link
Powered by Social Snap