In Memory Of

Genom sorgen bär vi alla olika värderingar av händelser och saker. Vi ser också olika på hur de landar i oss och känns viktiga för oss. I de flesta fall kan vi värdera idéer och saker i livet ganska lika, men det är ändå svårt att kvantifiera eller jämföra det som ger vår tillvaro ett […]

Solnedgång

Genom sorgen bär vi alla olika värderingar av händelser och saker. Vi ser också olika på hur de landar i oss och känns viktiga för oss. I de flesta fall kan vi värdera idéer och saker i livet ganska lika, men det är ändå svårt att kvantifiera eller jämföra det som ger vår tillvaro ett värde.

Varje händelse, varje möte vi nås av genom livet, påverkar oss och gör oss till de vi är. Ur var relation med någon växer det fram en bild av hur vi kommunicerar, hur vi tänker eller ger ord till våra konklusioner. Vårt beteende vilar i det vi möts av, i såväl lyckliga stunder som sorgsna. I sorgen möter vi så oerhört många känslor, tankar och rädslor. Vi ställs inför ilska, förtvivlan, apati och till och med ibland tacksamhet, ett virrvarr av upplevelser alla starkt förankrade i den sorg vi drabbats av.

En turbulent resa som kan bli oss övermäktig emellanåt. Vi tar oss fram genom sorgen på olika vis, några av oss har behov av att vara slutna i sig själv och sin sorg bearbetning medan andra har ett mer extrovert behov och vill på olika sätt ge uttryck för sin sorg. Det finns inga rätt eller fel i hur vi finner en väg genom sorgen.

Allt som är betydande för våra liv i sorgen, finns som oskrivna blad inom oss. Vårt välmående är därför avhängigt av att vi kan omvandla de känslor och tankar vi bär till klokhet, erfarenhet och på något vis en heder inför såväl den vi mist som vår insikt. När vi tränger undan eller avsäger oss rätten till att känna sorg eller ge uttryck för detta så gör vi oss själva till eviga värdar för känslomässigt lidande.

Detta skapar på sikt ett bottenlöst hål i våra hjärtan som har en förmåga att avskärma dig från livet.

Det finns många olika sätt vi kan belysa och tala om vår saknad och betydelsen av den vi mist. Några av oss skapar en plats som starkt sammankopplas till den man mist, några av oss skapar musik, böcker, tavlor eller arrangerar sig ideellt i något betydelsefullt medan det finns några som bär sin saknad tyst. Vad vi än finner som en möjlighet att befästa och landa i vår verklighet som blivit så gör vi såklart det som känns rätt för vår egen del, det hyser vi all respekt inför. Dock vet vi , genom att sätta ord som bildar mening och innebörd till din saknad av den du mist skapar du en läkande känsla som ger dig möjlighet till återspegling och får dig att växa och bli starkare i livet som blivit.

I livet behöver vi tid för att bearbeta våra olika upplevelser i sorgen, vara ensam med våra tankar och känslor. I stunder av stillhet når vi fram till förståelse för hur vi tar oss vidare såväl med stora som små steg. Genom de tankar och känslor vi färdats med i en sorg växer det fram en insikt och klarhet i att möta en förlust. Därifrån läggs alla upplevelser i en värdefull skål, tankar som landat i ord som slutligen fyller en text som mynnar ut i din skrivna Memorian. En för många väl så betydelsefull gest och handling i sorgens resa fram i livet, en på något vis befästande om vår saknad och vår hyllning inför det som varit en viktig del av vårt liv.

Den starkaste människan är inte den som aldrig lyfter fram sina känslor eller faller, utan den som kan resa sig upp igen och fortsätta gå, den som är ärlig mot sina innersta tankar och ger dem ord.