Allt blir stilla i ett ögonblick av kaos, dagar i en resa mellan tvivel och hopp landar i ett slut. Händer släpper sina tag om varandra och ligger stilla i ett sista avsked. I rummet blir tystnaden total och bryts endast av en stilla gråt, tårar som fälls över förlorat hopp.
Hur omöjligt och hopplöst smärtsamt, känns väl inte det ögonblick, då allt når ett slut för ett liv. Den bittra vissheten om att livet såväl för ihop oss, som det också delar på oss.
Jag blickar ut i kvällens mjuka ljus över ännu grönskande värld, slås av likheten till livets gång. Hur vår blir till sommar, höst, vinter och hur allt har sin begränsade tid av liv, en vemodig tanke så här i sensommaren på väg mot höst åter.
Vi lever i en tid då världen skakar om och förändrar våra möjligheter, våra mål och våra förhoppningar. En stund av liv på olika villkor, allt från en resa mellan vår och vinter eller endast ett kort besök här på jorden. Liv som blir i alla olika former och styrka, liv som ger och tar. Liv med såväl ordning som kaos.
I de liv som inte alltid styrs av ordning och försiktighet tvingas vi lära oss att hantera kaos själva och då bära medvetenheten på, att inte låta kaoset färga resten av våra liv.
Möten och avsked ska på något vis löpa parallellt med den tid som är och finna en plats där allt kan ske. Vi bär alla på någon slags medvetenhet till vikten av att låta möten och avsked få ta sin stund av vår fulla närvaro.
Dock är livets villkor så oerhört olika för oss alla, våra erfarenheter och insikter av såväl glädje som sorger, varierar stort. Då livet tar sin början till livet når sitt slut, där är resan så individuell. Hur vi möter livet eller färdas därigenom fram, blir vår alldeles egna upplevelse.
Livet sägs att i viss grad styras av tillfälligheter, slumpartade händelser som löper vid sidan av det vi har satt som mål, och där måste vi inse vikten av att inte helt förlora vårt fotfäste när det oförutsedda sker.
Oförutsedda händelser för i allmänhet med sig förändringar och ovisshet. Förändring och omvandling av hur vi ser på livet, kommer parallellt med att möta en kris, på en eller annan nivå. I ett avsked kommer ögonblick av insikter av att allt det som funnits förut, finns nu någon annan stans eller inte alls.
För att släppa taget om de eller den hand som ej längre håller din hand, behöver vi acceptera att ge upp vissa saker i livet. Vi möter ögonblick av kris där vi måste omdirigera våra liv och det utan att betala ett högt pris, eller tappa tron på det vi värnat om förut.
Att inte förlora motivationen trots de ibland oerhört negativa och svåra omständigheter livet skapat omkring dig. En möjlighet baserad på att förmå sig att göra det bästa man kan av det bästa man har, oavsett den turbulens som omsluter dig.
Inget liv är helt smärtfritt, utan präglas emellanåt av sina kurvor, sänkor och svarta hål. Ibland stora eller små, med sin påverkan på och med oss. Likaså präglas livet också av fridfull stillsamhet, där vi är nöjda och starka i sinnet. Vilket kommer att utgöra basen i att kunna möta svårigheter stundvis. Oavsett vad eller hur vi kommer möta livet blir tron och modet inför den man är det som bär oss fram igenom.
Ingen kommer någonsin uppnå en fortsättning i lycka till livet om vi aldrig tror på att något inom oss är överlägsen omständigheterna vi befinner oss i.
