Genom förluster av någon i familjen eller bland vänner, drabbas även barnen ibland. Då vi ställs inför en situation att tala med barn om döden kan vi ibland uppleva detta som svårt och känna oss villrådiga i hur vi bäst gör.
Döden är en del av vår verklighet och vårt liv, men när vi kommer till det faktum att vi ska meddela och tala med barn om ett dödsfall i deras närstående omgivning är det svårt.
Sorgereaktion är krävande för barn såväl som för vuxna, men att alltid tala i klartext och inte kringgå ger på sikt en ärlig och förtroendefull grund att utgå ifrån i sorgebearbetningen.
Vuxnas stöd är av stor vikt för barn i sorg och kris, att finnas där, lyssna, hålla om och ge trygghet. När den första chockfasen lagt sig kommer frågorna och först då lyssnar barnet på svaren. När barn mister en familjemedlem, slås inte bara bilden av det som utgör deras liv i spillror, utan hela deras existentiella bild skakas om. Det som fanns som en självklarhet i deras liv, rycks bort och otryggheten formar deras vardag.
För det lilla barnet blir känslan av förändring stor, något i deras trygga tillvaro är annorlunda och skapar förvirring. Att förstå vad som sker är svårt, då de inte vet vad döden innebär.
För de äldre barnet finns kanske redan tankar och funderingar om döden , ett ämne som de berört tidigare. Förståelsen för vad det innebär ligger närmre tillhands, utan att för den skull finna acceptans till det som skett.
När vi talar med barn om döden måste vi vara konkreta och i dessa samtal är det av yttersta vikt att beskriva det som skett och undvika att använda synonymer, tala på det vis som barnet i sin befintliga ålder kan förstå. Välj ord som beskriver vad som skett utan att förvränga verkligheten. Välj att uttrycka oss så att de förstår vårt budskap.
Fraser som tex; ”Morfar har somnat in”, kan i barnets värld skapa en framtida oro att själva somna i sin säng. Eller tex; ”Mormor har gått bort”, kan ställa barnet frågande, ”Vart har hon gått?”. I det lilla barnets värld är innebörden av ord inte alltid detsamma som vi uppfattar dem.
Barn ställer ofta frågor i sitt sökande genom sorgen, det kan vara frågor som de funderar över. Ibland kan frågor som; ”Är lillebror i himlen nu?”, detta kan göra oss tveksamma till hur vi skall svara, men vi får vara öppna där och låta barnet tro det som ger trygghet och tröst. Att bejaka och ge barnets tankar och funderingar frihet i såväl tro som önskan, lindrar i sorgen.
Låt det vara barnets lindrande tro att stjärnan på himlen som lyser mot Er, kan vara den som saknas i livet. Det ger en bild för barnet att vila sin sorg i.
Som vuxen måste vi vara lyhörda för olika möjliga konklusioner från barnet, i första hand är det en greppbar tro som ger tröst. Vikten av ärlighet består inte i att frånta de trygga punkter som barnet själv väljer, utan att lyssna och dela deras uppfattningar i sorgen. Tids nog finner de svaren på livets svåra ting, Vi är bara de trygga följeslagarna vid deras sida.
Tystnad i de stunder då sorgen drabbat familjen, är det mest förtärande. Valet att inte berätta vad som skett eller att inte tala om den i familjen eller närhet som dött, skapar stor förvirring och ångest hos barnet. Känslor som omger en familj i sorgen och den oro som infinner sig, behöver komma ut i ljuset och frågorna bli besvarade. Obesvarade frågor och avisande skapar stor ångest.
När det lilla barnet möter sorg kan de ta sig uttryck på olika vis, allt från att i lek ge uttryck för det som skett till att helt obekymrad sakna insikt om vad som skett. Små barn är mycket konkreta i sin reaktion och kan känna lugn i att på så vis få svar på det som skett.
För det större barnet kan det många gånger vara lättare att uttrycka sina tankar i skrift. De väljer ofta att skriva ner de känslor de befinner sig i utan att blotta sitt innersta. Det finns en insikt som skapas av förståelse till situationen och ofta kommer funderingar och frågor när de känner att motparten är villig att lyssna utan kvittenser. Att finnas där och ta del av deras tankar utan att besiktiga innehållet ger en gemenskap för att sörja tillsammans.
Vid alla samtal med barn i sorg, måste vi förstå att det måste finnas en vilja att förstå och ta in hos barnet, vi kan inte begära att detta ska ske omedelbart. Så låt tiden visa väg och var närvarande för deras signaler om att vilja lyssna på dina svar.
Att möta sorg är en känsla som tar mycket kraft. Den ger olika reaktioner i olika faser och är inte densamma för alla. Vi möter sorgen allt efter vår egen förmåga och ålder.