I varje liv finns en historia, en kamp som präglar livet för var och en av oss. Som medmänniska till någon som är på en resa genom svåra upplevelser, är det inte alltid lätt att förstå den andres tankar och känslor. Vi står ibland handfallna inför dessa emotionella möten och vet ej hur eller vad vi skall agera efter. Möten i sorg kan skapa förvirring och misstolkningar.
Att vara i sorg är en smärtsam process såväl fysiskt som psykiskt. Känslor av att inte bli förstådd i de reaktioner som förlusten framkallar oss i eller de uttryck vi visar av sorgen, blir en extra smärta i det hela.
Som medmänniskor behöver vi bygga hälsosamma relationer till någon i sorg och då måste vi lägga större tonvikt på att lyssna, att se vikten av att lägga bekräftelsen på det vi tar del av åt sidan och i stället försöka förstå den andres ord.
Vi kanske inte alltid förstår alla de tankar, känslor och uttryck som möter oss och det är helt naturligt i dessa möten. Men genom att försöka förstå hur olika vi ser på livet just i stunden, lägger vi en första grund till att bygga förståelse inför den andres uttryck.
Med insikten om vikten av att lyssna i stället för att finna svaren skapas tilltro mellan människor. Bakom varje tyst deltagande i någons berättelse finns starten till att relationer byggs, en stund där förståelsen skapar empati, frihet och river barriärer.
Då vi aktivt lyssnar, utan att invänta pauser där vi kan få ordet, blir vi mottagliga för andra människor. Ibland måste vi faktiskt bara lyssna för att kunna förstå den andres verklighet och inte låta våra förutfattade meningar prägla samtalen.
Genom att förstå och upptäcka andras synsätt och verklighet ökar vi möjligheten att se den andres behov och möta upp där.
Varje situation, varje historia i våra liv är speciell för den eller de som genomgår den. Den har formats av omständigheter i livet och ingen annan kan egentligen ta den platsen helt. Vi har våra egna ärr där några kanske läkt medan andra fortfarande finns där.
Ibland kan det vara svårt att sätta sig in i någon annans värld; det händer att man missförstår eller inte har förmåga att ta till sig andras historia. Vi har alla dagar då vi inte finner de rätta orden eller andra uttrycksformer och detta blir emellanåt frustrerande. Man låter frustrationen bli en växande negativ känsla som dessvärre är mycket starkare än viljan att förstå och då förlorar vi lätt perspektivet.
Att balansera och aktivt uppnå förståelse ökar möjligheten att behålla fokus på att bygga en trygg komfortzon till den andre. För möjligheten att utrycka sina tankar och känslor är och kommer alltid vara en viktig del av sorgebearbetningen.
Som lyssnande behöver vi inte alltid ge svar; vikten av att visa intresse är många gånger mycket mer läkande än goda råd.
Varje sorg, varje uttryck – verbalt eller icke-verbalt – är ett steg fram genom sorgen och dess möjlighet att föra livet vidare. Finns vi där som medmänniska och lyssnar är den närvaron viktigare än allt annat i stunden.
Hur vi agerar och är närvarande säger många gånger mer än flera ord.