Utanför mitt fönster är dagen grå och vinden lyfter de torra fjolårslöven, i en virvlande dans. Några solstrålar bryter trevande ner genom molntäcket och vänder den gråtonade dagen mot ett vackert ljus. Vinterns grepp släpper så sakta och dagarna blir ljusare. Över sjön sträcker några änder och landar mjukt i ännu kallt vatten. Någonstans där i det första vårljuset, blir jag varse att allt i någon form kommer till en punkt där det vänder.
Då vi möter en ny dag och vare sig det är att gå in i en sorg eller att komma vidare i den, så sker en vändning.
Många gånger ser vi dagarna komma och gå i en monoton och oföränderlig gång. Dagar där vi ibland blir kvar i det dunkla grå som vilar över våra skuldror, oförmögna att se något annat än just detta.
Men givetvis är det också några av oss som ser skiftande nyanser av förändringar även i de mest grå och stilla dagar som kan omge oss. Vi är alla olika i våra förmågor att hantera stress och oro som sorgen ger.
Likaväl som när trauman sker och vänder något i vår livssituation, sker även en vändning vid något tillfälle i den sorg vi lever med. Det är små eller större ögonblick som möter oss och hur vi ser dessa varierar stort, oss alla emellan.
Livet är i ständig omstrukturering vare sig vi ser det eller ej. Vi har i grund och botten mött och till en viss mån anpassat oss till en ny verklighet dag för dag. Redan där har faktiskt något vänt i vårt medvetande.
Hur vi ser på just det att något vänder i livet, grundar sig många gånger på att finna acceptans. Något av de svåraste utmaningar, då man aldrig i sitt hjärta vill acceptera en förlust av någon älskad. Dock har den förmågan en stor betydelse på vägen fram genom sorgen och utan att man förminskar värdet av någon eller något i livet. Acceptans ligger som grund till att se och möta en vändpunkt.
När vi står inför känslan av att något vänt i vår sorgeprocess, nås vi ibland samtidigt av en slags missunnsamhet mot oss själva. Faktumet att vi inför vår förlust bär saknaden medan vi samtidigt nås av en ny känsla att något så stilla vänder i livet. Så får det vara, absolut inget konstigt med detta. Vi har varit och är i en framåtskridande process av livet och det sker oavsett vi vill eller ej. Sorgens äkthet förändras inte för att vi släpper in lite ljus i våra liv. Ingen eller inget förlorar sitt värde för att vi tar in känslan av att livet så stilla nått en punkt där allt vänder.
Vändpunkter sker inte bara i ett trauma utan kommer alltid någonstans på vägen fram. Vikten av att låta dig känna hopp och tro på livet fram trots all smärta, är ett av livets absolut viktigaste möten.
Så till dig som kämpar fram genom tankar av att inte släppa taget om din sorg, låt inte dina dagar fram, färgas av att förvägra dig livet. Livet där du möter en eller flera vändpunkter som ändrar oddsen, trots att du ej alltid ser och förstår vikten av det.