Vissa dagar blir inte vad vi hoppats på, vissa dagar väljer livet en annan väg för oss. Vi omsluts emellanåt av motgångar och hopplöshet på den väg livet ibland bjuder in oss till att vandra på. Allas existens definieras livet igenom av såväl ljusa som mörka dagar, där livet ställer all vår självtillit och konsekvensanalys på prov, hur vi förmår oss att hantera, agera och låter svåra dagar ställa oss inför val och beslut, beslut som på många vis har en påverkan på våra liv framåt.
Vissa dagar känns allt svårt och vi står villrådiga inför det känslomässiga kaos som möter oss, händelser som skapat en tillvaro vi inte kan förlika oss med och som kanske berövat oss vår styrka att kunna resa oss åter, dagar där vår motivation, uppmuntran och lust inte är med oss, då vi behöver den som mest.
Alla går vi någon gång dagar till mötes då omständigheter och upplevelser får oss att känna nuet extremt svårt och målar vår framtid väldigt vag. Våra värdegrunder skakas om och vi förlorar lätt vårt hopp till livet och dess glädje. Vårt mentala hälsotillstånd vacklar av de negativa tankar som har en tendens att landa i vårt medvetna jag, negativa tankar som har en förmåga att växa sig fast vid dina känslor och därifrån vidare till ditt beteende och dina eventuella beslut, vägen fram i livet. En känsla av att förlora allt, att uppleva misslyckande av livet, kan smyga in i våra hjärtan. Men i de stunder vi känner oss uppgivna och ger upp, är dessa känslor inte synonymt med att misslyckas. I sorg och svåra dagar måste vi acceptera stunder av uppgivenhet. Vare sig det är en stor eller liten förlust. Däremot får vi inte se våra möjligheter att återbygga och omkonstruera livet som omöjligt, baserat på att möta uppgivenheten.
Ibland måste vi sätta livet på paus, sätta tankar, känslor och agerande på viloläge och lägga allt åt sidan om så bara för en stund, luta oss tillbaka och sluta våra ögon, ta några mjuka andetag och landa stilla i ljudet av våra andetag, låta tankar och känslor bli stilla utan din kvittens, bara landa i din stillhet om så bara för en liten stund, en stund av stillhet ur vilken du så småningom finner realistiska och motiverande tankar vidare fram. För även då vi saktar ner och pausar pågår en process inom oss i ett möte med sorg och förlust, men vi ger oss själv en möjlighet att bättre kunna hantera allt. Då vi ger oss själva ett litet andrum kan vi bättre hantera och inaktivera de tankar och känslor som inte gagnar oss.
Likaväl som vi någonstans inom oss bär ett hopp och en tro på livet bär vi dessvärre också de negativa tankarna. De har en förödande styrka och kan inte helt raderas. I stället måste vi lägga fokus på att omformulera dem så de ej hindrar oss att uppnå våra strategier att genomleva en sorg.
I sorg och förlust förlorar vi lätt vårt ljus och vår tro på livet. Men att förlora vårt inre ljus gör resan svår fram genom mörka stunder. Vi behöver alla våra inre styrkor och vår livs låga att lysa upp vägen fram.
Därur finner vi nya perspektiv och uppmuntran att möta var dag. Det låter oss finna kraften att bygga broar mellan det som varit till det som blivit, låter oss se vilka val som är viktiga eller oviktiga att ta i syfte att återskapa en tillvaro där vi kan fortsätta möta livet.