Skymningen lägger sig så sakta över kyrkogården och jag möts av skenet från alla små ljuslyktor, där jag vandrar fram. Då och då möter jag människor som i tyst samförstånd nickar mot mig då våra blickar möts. Vinden blåser in över den gång jag följer fram, lyfter upp några vissna löv som lekfullt dansar kring mina steg. Jag ser vita blommor och kransar pryda gravarna och vid minneslunden lyser alla lyktor upp kvällens mörka himmel.
Jag sätter mig ner vid gravstenen, borstar undan lite löv varsamt och lägger ner min krans. Tänder mitt gravljus och ser på den lilla flämtande lågan som tar kraft att lysa upp i den kalla höstvinden. Tanken når mig: livet är emellanåt lika flyktigt som ljuslågans kamp mot vinden. Lågan tar sig i styrka och jag stänger lyktan; dess varma sken lyser upp min tillvaro.
Det är ett stillsamt och rogivande möte med den sorg jag bär i mitt hjärta.
Vi står inför en helg då vi åter tänder våra ljus och smyckar våra gravplatser. För många av oss är besöken vid graven något vi redan flätat in i våra liv, en plats dit vi går med tankar och känslor. För några ibland oss finns andra platser som bevarar minnet efter någon och även andra uttryck för sorgen de bär.
Vi har alla landat i hur eller vad vi önskar med denna kommande helg, och så får det vara.
Minnet av den eller de vi mist finns i var dag av livet och Alla Helgons dag är endast en vacker visuell gemenskap i sorg av de tusende tända ljus som lyser upp vår värld.
Som människa är en av ens mest grundläggande faktum att finna mening med livet och det som kretsar kring våra liv. När verkligheten skapar ett känslomässigt kaos då vi möter förlust, tvingas vi ta oss an tankar, känslor och en ny livssituation under enorm stress. Lidande och ångest följer förlust av någon och hindrar oss att se framåt i livet. Våra sinnen söker desperat efter någon mening eller ett syfte med den sorg som möter oss. En verklighet som tar oss helt och fullt i besittning lämnar oss med luckor av obesvarade frågor och tomhetskänslor.
Förlusten av någon vi hållit nära i livet ger starka känslomässiga effekter, och insikt om förändringar i livets nu tar sin tid att landa i.
Sorg skapar en dubbel sida inom oss. Vi kan inte beröra förlust och saknad fysiskt, utan endast bära den i känslor och tankar. Den eller de vi mist kommer vi inte kunna vidröra mer, eller vara vid sidan av på ett rent fysiskt vis. Endast i tanke och sinne bär vi närheten till dem, en slags enkelriktad närhet – två sidor av den verklighet som förlusten dessvärre omsluter oss med.
I sorgens vagga tycks livets varande bli bräckligt och emellanåt en utmaning att ta sig igenom – en utmaning av all kraft och styrka vi bär, och det kan många gånger te sig övermäktigt att möta.
Livet består i stora delar av hopp och framtidstro, en drivkraft som bär oss framåt genom livet. Under sorg är förmågan att skapa hoppfulla tankar av stor vikt för att vi ska kunna ta oss vidare och finna nya vägar där vi kan återskapa livsglädje.
Då vi förmår oss att skapa stunder där vi kan ta till oss små lyckliga upplevelser, även de mest triviala, kan vi skapa en intern fyr som lyser upp den mörkaste väg som ligger framför oss.
Sorg är inte en linjär process utan bär med sig olika faser av tankar, känslor, minnen och uttryck. Det följer ingen speciell mall, utan vissa dagar finns mer styrka och klarhet som en annan dag överlappas av total förtvivlan och maktlöshet.
Att ta sig igenom dagar med sorg är en oändlig process där vi möter en obestämd tid för att fullständigt återhämta oss. Vi har alla olika förutsättningar att landa i våra sorger och ta oss an verkligheten som blivit. Stunder i livet kan omsluta oss med saknad och tomhet , såväl som att finna stunder med styrka och välbefinnande, trots en svår förlust.
Då vi skapar en plats eller stund där vi låter minnen och nuet flätas samman, skapar vi också en fortsättning för våra fortsatta liv.
Ljuset vi tänder lyser inte bara för den vi mist utan belyser också det liv vi bär fram. Det blir en hänvisning åt oss själva att värdera och famna det liv som vi ännu besitter. Så för alla tusende lågor som lyser upp en mörk novemberkväll finns en tanke och kärlek till den eller de vi saknar men också en stillsam påminnelse om det liv vi bär inom oss. En rikedom som är nu och här.