PP-Vallmofält-3-960x720

Livsarkivet

19 juni, 2018

Vi färdas genom landskap där sädesfälten dansar sommarvals med Vallmo och blåklint. Ackompanjerade av svalornas och lärkornas drillande, förkunnande om sol och ljumma sommarvindar.

Doften från sommarvarma hav fyller mig och jag förundras ännu en gång av allt de storslagna som moder jord bär i sin trygga famn. Bär livet och förhoppningarna om existens fram längs vidsträckta stigar.

Mina livsandar är fullt närvarande och jag känner mig nästintill upprymd och förväntansfull inför livet. För just så är känslan då vi låter oss släppa in allt det vackra, som i dessa ljusa sommardagar omger oss så rikligt. Låt oss stanna upp vid denna känsla en stund och låt den ge dig energi att fundera vidare på just livet i sin helhet.

Tankar om Livet, hur vi lever eller har levt det fram till nu. Tankar på hur jag önskar att det blir vidare fram, vilka önskningar kan jag ge liv åt och få uppfyllda.

Då livet vänder, då mina dagar sinar ut, då jag lämnar mina nära och kära hur vill jag bära dem fram genom den stunden. Hur kan jag i denna stund, här och nu, kunna ge möjlighet att bespara dem bekymmer längre fram då avskedet blir verklighet.

Medan livet pågår, blir vi vår egen arkitekt åt våra liv, en i de flesta fall positiv uppgift att ta oss an. Men att regissera det slutliga avskedet på våra liv, där vi lämnar våra närstående till ett liv vidare utan vår närvaro, är i de flesta situationer svårt att greppa.

Varför blir det så svårt att ta tag i, det mest naturliga i livet att vi skall en dag skiljas åt. Då vi talar om att en gång lämna livet, blir känslor och tankar kring detta svårt att realisera. Våra existentiella funderingar kommer under press och att då själv sätta upp mål och önskningar blir en svår uppgift.

Medan vi ännu lever, känns livet som vanligt där dagar, veckor, månader går ihop och blir till år. Vi lever våra liv, gör våra ting, alla på olika men också lika vis. Varje liv har ett slut, tidigt eller senare. Döden är likaväl som födelsen vår gemensamma nämnare.

Att planera och skapa sin egen önskan för efterlevande ger oss värdighet i vårt avsked till livet och närstående. Genom att fylla i Livsarkivet får du utrymme att själv få uppfyllt dina önskningar i livets slut samt även bespara dina närstående tvivel och frågeställningar.

För livet skall ju faktiskt fortsätta vidare och våra efterlevande skall kunna veta att de i avskedets stund, det sista gemensamma med dig, skapar det avskedet utifrån dina egna önskningar såsom du vill att de kommer att bära stunden vidare i sina hjärtan.

Genom att söka svar och lösningar, få dina önskningar iscensatta och skapa trygghet för de sörjande blir Livsarkivet en möjlighet att förverkliga detta.

Det finns mycket som vi aldrig ställer frågor om, det finns många tankar som vi skjuter undan om livet. Vid vår sida finns många som har god möjlighet att vägleda och hjälpa. Svaren är det aldrig någon som lyssnar till, inte förrän frågorna faktiskt är ställda.

Då vi planerar vårt avsked innebär inte att vi förkortar livet som är, vi ger istället livet full mening och innebörd. En lugnande möjlighet att få leva livet i trygghet inför slutet.

Då vi kan förhålla oss naturligt till de samtal vi möter om livet och döden, ger vi i det ögonblicket också en möjlighet till värdighet i avskedets stund.

Med en önskan om att du finner dina svar under goda möten i samtal om livet och dess slut.

Njut sommaren och lev i stunden vi möts åter till hösten/ Anette


Tillbaka till bloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *