untitled

Finna glädje åter

Då dagen når oss, när livet berövat oss en närstående ställs vi inför ett möte med många omtumlande känslor.

Vår förmåga att sortera in olika intryck, känslor och hantera dessa blir oss många gånger övermäktigt. Vare sig vi är ensamma eller bredvid någon i den stunden så är den individuella upplevelsen den starkaste känslan i förlusten. Delad sorg innebär inte alltid att vi upplever exakt lika, i tankar, känslor eller ger lika uttryck för dess påverkan.

Vi har alla en förmåga att välja hur vi låter upplevelser, sorgliga eller glädjefyllda integrera i vårt medvetna jag. Med största respekt inför varje individs sorgebearbetning, vill jag säga att utifrån den samordningen i vårt inre , av positiva känslor och negativa ställs vår utgångspunkt i sorgearbetet fram.

Likaväl som vi har delade förmågor att möta negativa upplevelser, är vi givetvis också olika i vår förmåga att nå vår inre styrka och lycka. Våra olikheter i att rationalisera rädsla, förstå och övervinna den ger oss alla olika plattformar att utgå ifrån, i mötet med sorg.

Då någon i vår närhet dör, startar en förändring såväl inom oss som i vår livstillvaro. Rädslan för att möta dessa dagar och rädslan inför förändringen, ska plötsligt balanseras med din saknad, smärta och ibland förlorad livsglädje. Vi är många som står eller har stått inför dessa tuffa livsvillkor. Den största utmaningen, att sörja och samtidigt gå vidare i det liv som ligger framför var och en av oss, är vår alldeles egen resa . Vi går den vägen i egna skor.

Vår förmåga att klara kriser och problem i livet växer underligt nog som mest under de perioder då vi känner som störst förtvivlan och smärta. Då vi tar oss fram igenom en kris ter sig våra vägval löpa fram på oändligt många vis. Hur vi än väljer att ta oss igenom, så är det viktigt att få möjlighet att ge yttryck för det man känner. Att få bli hörd eller läst.

Vi har alla olika uttrycksmedel eller olika styrkor att göra dessa resor genom sorger.

Som medmänniska i sorger eller kriser måste vi visa den sörjande respekt inför sin sorg och största hänsyn till den tid eller uttryck detta för med sig.

Genom att lyssna utan kvittens och finnas där ger vi en förtrolighet till den som sörjer. Därigenom får den sörjande möjlighet att lyssna till sina inre känslor och finna värden som är tillräckligt betydelsefulla för att åter skapa glädje i livet fram.

Då vi låter oss känna livsglädje finner vi också engagemang i att just leva.

Livet är en rörelse framåt, livet har ett stort mål och många små. Vi lever våra liv, vi möter våra olika stigar, gemensamt är alltid att födas och att dö. Där mellan är vår egen rörelse i tankar, ord och handling det som ger mening och styrka till livet som är. Vi kan aldrig förändra det som skett bara det som är.

Att känna glädje och lycka är inte att ha en perfekt tillvaro. Det är beslutsamheten i att njuta av den,  trots dess förluster och sorger.

 

Copy link
Powered by Social Snap