Att känna ilska, sorg eller raseri på grund av olika omständigheter som ibland uppstår i våra liv, skapar ett oundvikligt ansvar för, på vart vi lägger vår projicering av detta. Vi bör inte avisa eller förneka det faktum, att tankar och agerande emellanåt läggs på andra i vår omgivning då vi drabbas av ett emotionellt kaos. Kanske är det svårt att finna någon form av acceptans i ett scenario av sorg och förlust, men vi bör ändå på något vis acceptera de känslor och uttryck av dessa, som uppstår. Men framför allt vara ansvarig inför sig själv i det vi säger och lägger över på våra närstående och vår omgivning.
Då vi talar om vårt s.k. affektiva ansvar, omfattar detta vår medvetenhet om vilken inverkan våra ord och agerande har på andra. Hur vårt beteende skapar konsekvenser för andras känslor, vare sig de är positiva eller negativa. I ett möte med förlust och sorg uppstår många gånger missförstånd genom hur vi kommunicerar med vår omgivning. I möte med våra tankar och känslor utgår vi för det mesta ifrån oss själva när vi interagerar med andra, vilket ibland blir ett projicerande av hur du själv mår och inte ser de andras upplevelse. Där riskerar vi att inte ta känslomässigt ansvar i våra närmaste relationer och missar vikten av att vårda de känslor och uttryck för dessa, emellan varandra.
Men likaväl som mötet med svåra känslor blir en omtumlande resa fram tvingas vi också att emellanåt ta ansvar för andras känslor, vilket lägger en stor börda i sorgearbetet. Det är ofta förvirrande att försöka på något vis ta ansvar för andras reaktioner och vi kan inte alltid hållas ansvariga för hur en traumatisk situation påverkar mer än oss själva. Dock bör vi vara öppna för tanken att sätta riktlinjer och fastställa gränser med avsikt att bibehålla ömsesidig respekt inför situationen och dess svårighet för alla och en var.
I frågan om ansvar och sorg, finns viktiga grundstenar i en relation med sin familj och nära vänner. Även då sorgen slagit undan vår allra yttersta förmåga, vilja och ork att kommunicera, blir verbal kommunikation, respekt, empati, omsorg och tillgivenhet viktiga grundstenar.
Att vi förstår vikten av att vårda de känslor och uttryck som uppstår i anknytningen till din specifika omgivning, familj och vänner. Väsentligheten av att uttrycka känslor och förväntningar i en speciell situation som ett svårt trauma medför. All fokus och förståelse på vikten av den investering som vi lägger i att skapa en dialog mellan oss, är värt allt besvär och obehaglighet den kan förse oss med.
Genom att validera såväl våra egna känslor som andras i en svår förlust, ser vi omfattningen av det gemensamma ansvaret. Ett ansvar i sorgen som inte bara bestämmer livet för individen utan även för de omkring. Vi måste ta ansvar men även känna till vår rimliga gräns på vad vi har förmåga att utföra utan att tappa fokus på vårt perspektiv av att ta oss vidare fram i livet.
