Dimman svävar lätt över sjön, där isen så stilla släpper taget och möter den annalkande våren. Man kan tycka att mötet kommer lite väl tidigt på året. Dagen är grå och tyst, på avstånd hörs vildgässens snattrande som då och då bryter den annars så kompakta stillheten vid strandkanten. Jag blickar ut mot dimridån över sjön, anar konturen av ön där bortom sundet. Tanken slår mig, hur vi ofta blickar på framtiden, söker något bättre och omedvetet skjuter fram våra förväntningar på livet. Hur vi på något vis bär en tro på att där borta i framtiden ligger det bästa av allt. Allt fokus landar på en förhoppning av att livet bjuder mer än nuet gör, och där i en bråkdels sekund tappar vi bort livet som är.
Vad får oss att inte alltid kunna landa i nuet, utan lägga mer fokus på förväntningar som vi tror kommer med framtiden? Hur lyckas vi bortse från det som är av värde och förskjuta tron och hoppet till att landa i den verklighet som är i ögonblicket?
Då livet stramar till villkoren och vi möter situationer som kräver mer av oss såväl psykiskt som fysiskt, flyr vi ofta undan och mister förmågan att se till det lilla, i det stora hela.
Vi projicerar vår uppmärksamhet på vad framtiden kan bära med sig och tar fokuset bort ifrån de möjligheter som trots allt kommer livet igenom i alla olika former. Då vi glömmer bort att se vikten av de små positiva ögonblicken som löper med de svåra, riskerar vi att lätt förvränga den sanna betydelsen av lycka. För trots all sorg, smärta och svåra stunder finns de små, små skeenden som ibland obemärkt löper med fram igenom.
När vi skjuter upp vår möjlighet till lycka genom att lägga hoppet på framtiden, riskerar vi att låta våra liv levas på villkorliga förhållanden i såväl tanke som handling.
Genom det att vi låter oss placera tankar på om eller när, så bortser vi ofta från den tid som omger oss och förlorar närheten till nuet. Givetvis är det likaså en slags överlevnadsstrategi att fly en smärtsam upplevelse och då söka styrka i att försöka nå starkare förutsättningar i en framtids kommande möjligheter. Livet gör oss inte alltid rationella och insikter växer in med upplevelser, så vägen fram är inte helt självklar.
Men då vi låter nuets varande styras av vad som eventuellt kan ske i framtiden, förlorar vi oss själva och riskerar att nuet blir outhärdligt.
Det kan ibland te sig omöjligt att fokusera och ta vara på det som sker här och nu, då vi onekligen styrs av känslor och tankar och dessa är i vissa situationer oss övermäktiga. Vilket i sin tur gör det svårt att sätta fingret på vad som exakt hjälper oss att finna lycka och motivation till nuet då allt är kaos omkring oss. Kaos som inte bara slår undan vår handlingsförmåga utan även skapar en slags förnekelse till livet och dess möjligheter.
Hur omöjlig tanken än må vara, att i vissa svåra upplevelser förmå sig finna en slags acceptans till situationen, gör att vi kommer kunna hantera nuet. Med det innebär inte att vi förminskar dess betydelse i våra liv, men vi ändrar förutsättningarna för oss själva att överleva och hitta någon form av meningsfullhet i nuet.
När vi förmår oss att sätta siktet på nuet istället för framtiden, landar vi både känslomässigt och starkare i saker som vi annars kommer att missa.
Så i varje stund vi tvivlar och misströstar och i varje stund vi släpper in nuets små ögonblick av möjligheter, kommer vi att växa in i en tillvaro med fokus på här och nu. Ett fokus på att fånga din dag.
I livet kommer vi inte alltid dit vi tror att vi är på väg.
Faktum är att vi oftast är där vi behöver vara.
