Bland de största utmaningar vi möter känslomässigt, är resan mellan stunder av hopp och stunder av förtvivlan. När dessa upplevelser flätar in våra dagar och aldrig lämnar vårt innersta, står vi vacklande i en stormvåg av såväl psykisk påfrestning som ren fysisk smärta och utmattning.
Genom livet konfronteras vi alla någon gång i att möta känslor av hopp och tilltro till livet, likaväl som att möta förtvivlan och förlust i en parallell ström. Möte i dagar då hopp skall blandas med brustna förhoppningar, då glädje skall ersättas av förtvivlan.
Några av oss gör resan i enskildhet medan några av oss gemensamt delar denna process i livet. En tid då vi tvingas greppa det allra minsta hopp samtidigt som vi tappar tron på det, och vi hanterar alla dessa möten på så olika vis.
Vi grundar all vår närvaro och hantering utifrån vart i livet vi står, vilka tidigare erfarenheter vi bär eller hur vi har förmåga att ta in, kanalisera och agera.
I den situation där livet omkullkastar allt, grusar förhoppningar och tvingar in oss att parallellt med hoppet, även se förlusten av den, kastas vi bryskt in i en svår tillvaro.
En tillvaro som kräver hela din uppmärksamhet, engagemang och handlingskraft. Ett scenario där vi inte är våra livs dirigenter.
I kamp av svår sjukdom för en närståendes existens, är vissa dagar emellanåt en bergsvägg att komma över. Medan vissa dagar skapar en lättare stig att vandra.
En resa där våra dagar fylls av vacklande steg och omkullkastade hopp blandat med stunder då vi står stadigt med hopp och tilltro.
Vare sig vi ser det eller ej, så skapar vi i alla dessa resor och möten med svåra känslor, tankar och upplevelser, olika strategier och resurser för att hantera dess påverkan på oss. Kanske ser vi inte detta direkt eller är införstådda med att det sker, men i alla liv, lyckliga eller smärtsamma, sker något inom oss. Vi möter våra insikter och dessa lägger även grunden till hur vi tar oss vidare fram genom livet.
I den resa vi färdas mellan hopp och förtvivlan, blir vårt deltagande inte enbart ren fysisk utmattning utan skapar även rädsla, frustration och ilska. Känslor starkt förknippade med den vanmakt vi känner i vår oförmåga att förändra ödet.
Känslor som tär, som vi skall balansera parallellt med att ej undertrycka stunder av hopp. En intensiv och omvälvande resa, som inte bara upptar oss psykiskt utan även rent fysiskt.
Alla de tankar vi bär med oss som mynnar ut i känslor, skall på något vis kanaliseras och så småningom landa i oss. Slutligen omsluta oss i en insikt, en slags vetskap om såväl oss själva som vår omgivning.
I all stress, ångest och sorg krävs att våra sinnen är öppna och i rörelse. Att stagnera i tankar och känslor, skapar en stor bottenlös tillvaro av sorg. Vilket i sin tur hindrar oss från att hantera livet.
I alla ögonblick vi kastas omkring känslomässigt, vare sig det är en pågående resa mellan hopp och förtvivlan, eller en tid efter, bör vi bära i vårt medvetande att vägen i och igenom den tiden, bär vikten av samtalen mellan varandra.
Så länge vi ger uttryck för våra tankar riskerar vi inte att fastna i dem eller låta tankarna forma ditt känslomässiga varande.