Att ta sig vidare genom ett trauma i livet.

I den stund vi lär oss hantera tomheten i bröstet och inte ger den större plats än den behöver, ser vi allt annat där bakom. Om vi låter oss gråta de tårar vi behöver och ger oss själva tid att läka blir vi redo att möta vårt nya jag. Det är svårt att ta sig […]

Grind

I den stund vi lär oss hantera tomheten i bröstet och inte ger den större plats än den behöver, ser vi allt annat där bakom. Om vi låter oss gråta de tårar vi behöver och ger oss själva tid att läka blir vi redo att möta vårt nya jag. Det är svårt att ta sig igenom så många känslor, men när vi väl påbörjat vår resa kommer vi att läka och lära oss möta livet som blivit.

Efter att vi drabbas av ett svårt trauma igenom olycka eller på grund av andra omständigheter, sätts hela vårt jag i en överlevnads-fas. Våra liv har drastiskt tagit en ny väg och vi står inför ett möte av stark känslomässig turbulens. Sanningen av livets framfart blir svår att möta och hela vår skyddsmekanism i att klara av stressrelaterade känslor slår undan allt vårt fokus från det som skett. Vi vaggas in i vårt skyddsrum från att möta sanningen. Ett helt naturligt skeende då vi hamnar i ett plötsligt trauma.

Från den första ofattbara stunden av smärta, påbörjar vi en resa genom traumat och även om allt vårt fokus ligger på att överleva, har vi faktiskt tagit steget vidare fram.

Efter en traumatisk upplevelse behöver vi tid att landa i det som skett och i allt som är. Det är ett möte med en ny situation, ett möte med vårt jag i en förändrad person.

När vi ställs inför mötet med ett hastigt eller väntat trauma, omsluts vi hårt av verkligheten i att allt blir aldrig någonsin som det en gång varit. Vilket nog är till viss del sant, men också en vägvisare till att vi måste finna förståelse i att möta verkligheten för att däri komma in i en ny uppskattning av livet.

Vid upplevelsen av trauma har våra hjärnor stort behov av den trygghet vi känner i gamla vanor. Att då direkt försöka skapa nya rutiner och bemötande i och av livet kommer inledningsvis bara ge förvirring. I stressrelaterade känslomöten finner vi ibland trygghet i invanda vanor. Så småningom blir vi mogna för förändringar.

Men naturligtvis kan det också vara klokt att låta något nytt träda in i livet eller ta sig an nya utmaningar. Dock måste vi vara införstådda med att före detta sker så måste vi ha bemött och landat i mötet med de smärtsamma tankar och känslor som trauman kan föra med sig.

Hur vi påverkas av ett trauma varierar från person till person. Detta genom hur vi upplever smärtan i varje situation eller under vilka omständigheter vi nås av den. Vi har alltså alla olika respons på ett trauma, vilket gör att vi också tar till olika vägar igenom upplevelsen.

Men en gemensam nämnare för de flesta av oss är dock att vi bör möta såväl tankar, känslor och personer som platser från traumat. För genom att försöka undvika dessa fastnar vi lätt i de kedjor som håller oss fast i en negativ spiral.

Vi bör inse att vi inte kan kontrollera allt eller ändra på det som skett. Istället fokusera på att reducera mängden stressrelaterade känslor av traumat genom att lyfta fram dina tankar och dela dem med någon i din närmsta omgivning.

Slut inte ute någon bara för det att du förutsätter att de ej förstår, lägg ditt fokus på att berätta hur du känner. Genom att dela våra innersta tankar och känslor kommer vi närmre vår egen insikt om hur traumat påverkar oss men framförallt var vi står i sorgen.

Då vi släpper in andra i vår berättelse kan vi återfå en viss trygghet igen och andra har dessutom möjlighet att acceptera och förstå vår logik bakom det vi förmedlar.

Glöm aldrig det, att kommunicera är vägen tillbaks till livet.

Vägen till att ta sig vidare igenom ett trauma är oftast att vara införstådd med de verktyg till självkännedom och självterapi som vi har möjlighet att nå genom en öppenhet inför oss själva och vad som hänt.

Målet för var och en av oss är att kunna se tillbaks på det som hänt utan att ångesten tar över helt. Att finna nya syften med våra liv, gör att vi förhindrar de traumatiska minnena att ta över vår dag.

Vi är inte våra tankar, vi är bara i en annorlunda del av livet.