Stilla går eftermiddagen mot kväll medan oktoberdagens sena solstrålar lyser genom de skira trädkronornas sista gulnande löv. Jag drar jackan tätare om mig och blickar upp, ser trädets liv långsamt släppa taget om löven. Följer deras slutliga färds virvlande väg ner mot marken, där de tyst landar och bildar en gyllene väg under mina fotsteg. Än en gång når insikten om livets förgänglighet mig, hur vi möter liv och lämnar liv. Framför mig ligger kyrkogården med alla små ljus, tända till minne av någon som fattas här i livet. Varje liten fladdrande ljuslåga talar om saknad, minnen och längtan. Kring gravstenar ligger granris och blomster, allt varsamt smyckat och lagt i en kärleksfull aktning inför de som gått bort.
Jag blir varm i mitt hjärta över vetskapen om denna stunds betydelse för oss som mist.
Saknaden finns nästan alltid med oss genom livet från den stund vi mist. Att sakna är mer än att minnas och mycket mer än själva lidandet. Vi minns olika händelser eller ting som mött oss i livet men att sakna går mycket djupare än så.
Då vi möter saknadens varande blir det som att återbesöka det tomrum som förlusten av någon lämnat. En saknad som konstant påminner oss om att allt ej går att ersätta. Saknaden föder en total insikt om hur livet blivit och gör oss närvarande till de minnen som vi bär.
Många tror att tiden läker alla sår och saknad, men vi vet att så är det ej. Vi tänker ofta att sorg är en tid som behövs för att emotionellt komma över att man förlorat någon eller på annat vis står inför en känslomässig förlust.
Det är ofta som vi behandlar den tanken om sorg på detta synsätt, men vi förstår inte alltid att sorgen kommer alltid att finnas där inom oss och vi lever med den var dag. Sorg som skapar saknad och saknad som väcker de minnen vi bär på något vis i vårt medvetande.
Det behöver inte alltid vara destruktivt att bära saknaden , utan mer en insikt om att någon alltid kommer fattas oss i livet. En plats i våra hjärtan som vi bär med oss.
Alla möten i livet med stora förändringar som vid dödsfall, skapar möten med olika stadium av sorg. En väg genom sorgen efter någon har inga egentliga tidsramar eller bestämd agenda. Vi har alla olika plattformar att utgå ifrån i mötet med sorg och därifrån agerar vi alla på olika villkor.
Dagar som de vi möter nu, då vi pausar livet och tillåter oss möta vår saknad och minnen, har en stor inverkan på hur vi tar oss an livet vidare fram. Många gånger är det både klokt och förnuftigt att låta oss bromsa livet en sekund och låta våra tankar och känslor betraktas. Låta oss möta saknaden och låta oss minnas.
Den egentliga sorgen kommer att finnas kvar hela livet, men vi kommer att förändras med tiden. Vi lär oss leva med sorgen och det som hänt, vi lär oss hantera minnen och saknaden på de erfarenheter vi skapar just genom mötet med detta.
Så genom stunden då vi tänder vårt ljus, vart du än bestämmer att göra så, skapar vi en förutsättning att hantera vår förlust.
Vi låter denna stund bli ett möte med saknaden,
men också ett möte med din kärlek till livet.