Skogen ligger tyst och stilla under sitt täcke av nyfallen snö. Små kristaller av frusna vattendroppar kastar ett glittrande ljus på min väg fram. Jag vandrar långsamt fram i en frusen värld och äger privilegiet att bryta dess tystnad med min närvaro. Stannar till en stund och möter ljuset från min vita värld, känner de värmande solstrålarna som letar sig ner mot mina kinder. Möter ljuset omkring och i mig.
Då vi genom olika händelser tvingas möta sorg och saknad, förlorar vi lätt ljuset inom oss. Det ljus som får oss att vilja stiga upp och möta vår dag, det ljus som får oss att känna styrkan i att existera här och nu.
I den stund vi möter sorgen, hamnar vårt hjärta och sinne i skugga. Vi förlorar inte bara någon älskad utan även en förlust till det ljus inom oss, som utgör vem vi är.
Vi har säkerligen alla mött dagar i livet, då oavsett hur mycket solen värmer och lyser så är känslan av tomhet och mörker inom oss total. Ett mörker som omsluter oss såväl psykiskt som fysiskt och berövar oss att få den minsta lilla strimma av ljus att nå in.
Det är inte endast en frustration av att inte kunna motivera oss själv att gå vidare, utan även en ångest av att ha förlorat sitt inre ljus och känsla för livet.
Att finna nyckel till den motivation som utgör hela vår fulla närvaro i att vilja se ljust på livet åter, samt uppnå glädjen inför detsamma, är en svår uppgift. Någon av de största utmaningarna i en upplevelse av en sorg. Ingen enkel resa att göra och i synnerhet inte då vi når en fullständig insikt av den totala förändringen i våra liv genom förlusten.
Det som utgör vem vi är eller vart vi är på väg utgörs till stor del av det ljus och de skuggor som fyller vårt inre. En ström av upplevelser i vad vi känner, erkänner och undviker genom att ignorera våra behov. En komplicerad balansgång i att leva vårt liv och sörja vår sorg, utan att beröva oss ljuset inom oss.
Då vi möter och skall förstå en förlust, involveras alla våra sinnen vilket är omtumlande. Att då finna ljuset i ett sargat liv kan vara både smärtsamt och te sig stundvis som en omöjlighet.
Vi blir starkt medvetna om livet som ibland inte alltid serverar oss klarhet utan sin påtagliga smärta.
Det är svårt att förstå hur de skuggor som lägger sig över vårt liv vid en förlust, skall kombineras med vårt försök i att finna och bevara ljuset inom oss för livet vidare fram. Dock måste vi likaväl som att fina tillbaks till ljuset inom oss, även se på de skuggor som livet serverat oss. För vårt inre utgörs av såväl skuggor som ljus.
Genom tider och i en outsinlig flod har vi människor lärt oss att förstå vikten av att på något vis acceptera verkligheten och därifrån kunnat utveckla ett liv fram. En förmåga i att kunna återfå lusten till livet, trots sorgens tyngd över våra skuldror. En förmåga där vi låter vårt sinne vara öppet för att åter möta ljuset i livet och därigenom låta våra förhoppningar och styrkor få full kraft.
En grund som läggs till att kämpa vidare, nå nya drömmar och mål. En grund som belyser oss på såväl in som utsida.
Ur den plattformen skapas vår inspiration att leva med visshet, mod och framförallt en uns av glädje över livet åter.