Att finna motivation

Januarimörkret lägger sig som en råkall filt över våra axlar. Trots att vi går mot ljusare dagar faller ännu skuggorna tidigt på dagen. Då sorgen trampat in i våra liv kan dagar som dessa påverka vår motivation och vår förmåga att finna vägen fram. Att finna mening i vad du gör kan vara svårt då […]

vackert staket med grind

Januarimörkret lägger sig som en råkall filt över våra axlar. Trots att vi går mot ljusare dagar faller ännu skuggorna tidigt på dagen. Då sorgen trampat in i våra liv kan dagar som dessa påverka vår motivation och vår förmåga att finna vägen fram. Att finna mening i vad du gör kan vara svårt då man befinner sig i en sorg och livskris. Det kan vara svårt att förstå,  hur det du förmår dig att göra,  faktiskt har ett viktigt syfte. En mening i att leva vidare.

Då du inte finner motivationen, blir det svårt att stiga ur sängen på morgonen och gå ut i livet åter. Förmågan att blicka framåt begränsas men om du tillåter dig att landa i den tanken, att varje steg du tar har ett syfte, då kommer du att lättare åter finna intresse i det liv du går tillmötes.

Ibland verkar vår tillvaro kaotisk och vi upplever det som om allt gått förlorat. Kanske är det så, kanske har allt det som var ditt liv gått förlorat. Dock har du ditt liv kvar, ditt ansvar i att föra livet vidare. Med vetskapen om att den eller dem du mist aldrig fick det valet så bär du deras livsform fram.

Vår värld är ett bräckligt skal av förhoppningar blandat med besvikelser, ett skört och ohållbart tak över våra hjässor. Att då i detta, finna motivation att resa sig och gå vidare är mycket svårt. Men även om vår motivation börjar vackla har vi många verktyg inom oss för att undvika att stagnera i sorgen. Då vi bestämmer oss att använda dem, ger vi oss själva en kvittens, inte bara på styrka utan även intelligens, beslutsamhet och livskraft. Då vi förmår oss att börja tro på livet åter, måste vi också förstå, att det inte är något som sker över en natt.

Varje upplevd sorg är en individuell händelse och alla sorger har sitt eget manus. Vi står alla i många olika situationer när sorgen kliver in i våra liv. Att jämföra hur den ene eller andre hanterar och motiverar sina fortsatta liv, leder bara till att vi låter vårt fokus gå åt fel håll. Som jag ofta tidigare talat om, så har vi alla olika förutsättningar i kriser och agerar utifrån de grunderna. Då vi vänder energin åt rätt håll och inte ödslar vår kraft på att jämföra oss med andra, så kommer vi att dra stor nytta av våra egna förmågor. Vi kommer att kunna utveckla våra färdigheter och så småningom få ett gott syfte i livet.

Om vi lyckas låta dystra och energikrävande tankar, bara passera över vår hjässa och inte bygga sig ett bo i vårt sinne, kommer vi öppna en dörr mot att våga tänka oss fram i en möjlig tillvaro. Vi är alla annorlunda, vi behöver inte söka svaren hos varandra. Det du har inom dig är tillräckligt, eftersom det är vad som gör dig speciell. Då vi önskar att det var på något annat vis, underminerar vi bara vår egen förmåga och självkänsla.

Om vi låter oss se det som hänt och låter oss landa i detta faktum, kommer verkligheten att bli tydlig. Det behöver inte innebära att vi passiviseras utan att vi förmår oss se den smärtsamma upplevelsen och genom detta blir vi närvarande till vår inre styrka.

När vi hamnar i en svår livskris, som påverkar hela vår existentiella tillvaro, måste vi värna om de tankar vi bär. Våra tankar lägger grunden till de beslut vi tar. De värderingar vi har och de beslut vi tar är starkare än all extern påverkan från medmänniskor. Vår överlevnad föds ur egen självkänsla och förmåga.

Då vi förmår oss att ta beslut baserat på vad som är rätt för oss själva, kommer vi att övervinna många svåra vägskäl i livet. Att inte leva efter sina egna värderingar medför att vi förnekar vår rätt till att vara oss själva.

Ditt liv är ditt liv och du är mer än det förflutna.

Vi bär ett ansvar, inte bara att bära sorgen utan också att bära livet vidare.