5

Att förbereda sig för sorg

Genom livet vi lever möter vi ibland situationer och händelser som sätter allt på sin spets. Möter nya ställningstagande och konsekvenser därav. Vi ställs inför en rad av nya insikter som ger en annan prägel åt våra dagar.  Vi går framtida sorger tillmötes medan kampen för livet pågår för fullt.

Då vi möter sjukdom och hastiga trauma genom olyckor tvingas vi villkorslöst in i en slags förberedande tanke på att möta sorg. Hur kan vi parallellt med en kamp för livet ta steget mot att förbereda oss att sörja ?  Två kontraster i en livskamp som kastar oss bryskt och obarmhärtigt in i verkligheten.

Sorg är ju oftast förknippad med den tid som kommer efter det att vi förlorat en närstående i våra liv. En period av känslor, tankar och insikter som kommer efter förlusten av den eller de som fattas oss.

Men sorg kan faktiskt pågå medan livet är. Vi möter sorgen och känner dess närhet medan an annan del av oss är i full verklighet med livet.

Då våra livsvillkor emellanåt blir en kaotisk röra och vi kämpar oss igenom livshotande situationer, kastas vi omkring i en centrifug av känslor och konklusioner. Emellanåt kan man uppleva sig som i ett slags ” väntrum till sorg” där vårt medvetna jag utgör en kamp för överlevnad alltmedan vårt undermedvetna jag , tydligt talar om för oss att sörja. En förvirrande och energikrävande upplevelse.

Våra tankar och handlingar kretsar kring emotionella, sociala och existentiella funderingar i en parallell kamp med sjukdom, överlevnad och förhoppningar. En resa mellan hopp och stark förtvivlan.

Att kunna vara förbered på att möta sorg, har många gånger lyfts fram som ett viktigt fenomen för närstående till svårt sjuka eller hastigt olycksdrabbade med oviss utgång. Hur osannolikt det än låter så finns det faktiskt en hel del positiva faktorer i detta och tycks ha en viss skyddande effekt mot negativa konsekvenser av sorg.

Tankar på hur allt kan bli, känslan av att möta ett dödsfall väcker undermedvetet en bearbetning av en sådan situation. Detta även om vi upplever stor ångest och rädsla, så väcks dessa funderingar som i sin tur väcker en viss bearbetning av de känslorna.

Det är de befintliga förutsättningarna i varje situation som ger karaktär till sorgens förlopp.

Vid de längre upplevelser av sjukdom i en livshotande form, förs vi dag för dag, vecka för vecka in i en insikt om vad som kan ske. Långsamt blir vi invaggade i den känslan utan att vi parallellt med den tappar hoppet. Stunder mellan hopp och förtvivlan lägger långsamt en stark grund i att slutligen möta djup förtvivlan. Hur konstigt det än kan tyckas är dagar som är ljusa i mörkret, en grund till att bära sin förlust och sorg fram genom livet vidare.

Att förbereda sig för att möta sorg är således ett högst individuellt baserat möte, vi äger alla vår egen historia, våra egna förutsättningar och grunder i att hantera en svår upplevelse. Dock har vi alla en möjlighet att tillåta oss landa i att vissa dagar få tänka och känna utan kvittens, bara vara i stunden. Medan vi också måste tillåta oss att se bortom negativa känslor och finna styrka i morgondagen.

Genom livet har vi alltid en möjlighet att välja våra strider, välja våra dagar att samla in det som är bra och stärker oss fram genom dagar av att möta sorg.

Det är ett stort mod i att tänka ” morgondagen blir bättre”, när dagen som varit var svår.

 

Share via