skogspromenad

Att mista sin partner

I den stund man mister någon man älskar och delar sitt liv med, blir sorgen ofantlig. Plötsligt ställs man inför ett möte av turbulenta tankar och känslor.

Oavsett om man inväntat en bortgång genom sjukdom eller ett hastigt dödsfall så blir sorgen en tung verklighet i alla avseende. Man kan aldrig förbereda sina känslor eller agerande inför en förlust av någon, när det sker är smärtan verklighet och det definitiva gäller fullt ut. Vi vet aldrig på förhand hur denna upplevelse blir eller hur vi reagerar då.

När någon lämnar oss är det något inom oss som går sönder. Det är en svår känsla att sätta ord på och den involverar ett flertal tankar och frågor som vi oftast ej har svar på.

Att mista en älskad innebär möte med dagar då du balanserar sorgen på en ostadig grund. Dagar då du skall finna ork att stå emot livets bakslag och i någon mån finna hopp för livets fortsättning. Möta insikten om vad som skett och möta ovissheten om vad som sker imorgon.

Genom förlusten av det som utgjorde dina dagar och ditt liv, ställs du inför det faktum att med tålamod och ork ta dig vidare fram. Platsen vid din sida står du tom och kvar håller du saknad, smärta och sorg i din hand.

I den första fasen av sorgen upplever man ofta hur livet sätts på ”Paus” och man lämnas kvar i en total fysisk saknad. Så småningom rör vi oss åter fram och vårt fokus ställs in på att överleva dagen. Under förluster som sker i vår absoluta närhet som här, kan vi inte förvänta oss att kunna lösa allt över en natt. Utan att istället börja fokusera på de små stegen för att komma vidare i sorgen. De stärkande och viktiga tingen i ditt kaos av sorg, finns i de små sakerna som vi knappt ser i den känslomässiga resa vi gör. I sorgen smulas drömmar, förhoppningar och samhörigheten sönder. Vi låter oss föras in i ett ologiskt samlande av destruktivt tänkande.

Tankar om att finna motivation till livet i det man har kvar, upptar hela ens jag. Trots att slagen livet slår emot dig med,  är tunga och orsakar lidande, bör du aldrig ignorera de små, små positiva tankar som balanserar de mörka. Även om de är få, så låt dem få en plats i ditt inre genom sorgbearbetningen.

Där kan de fungera som ett litet, litet frö i en bädd av sorg. Låt dem få gro och växa sig större, och därigenom skapa en framtidsförhoppning. Kärlek och uppskattning av de minst oansenliga tankar och känslor, lägger grunden till att möta förändringarna i livet.

Sorg refererar inte bara till förlusten av en person, utan även till den livssituation man mist därigenom. Förlusten av en tvåsamhet och någon som utgjorde den andra hälften av allt i livet, skakar om grundtryggheten i livet.

I sorgen efter en partner kan det också innebära att man möter övriga närståendes sorg och smärta. Att då, i vissa av dessa situationer ta på sig ett ansvar i att, stödja och bemöta deras reaktioner i sorgen, kan te sig övermäktigt. Dessa stunder kan vara oerhört svåra att hantera, då man är fullt uppe i sin egen personliga smärta och sorg. Då man sörjer tar livet ut all möjlig kraft och ork i att hantera sin sorg.

Känslan av att vara ensam kvar och möta de andras sorg i familjen, kan skapa ett såväl fysiskt som psykiskt sår. Ett sår som aldrig får möjlig tid till att läka,  skapar endast en sorgeprocess utan avslut. Detta leder i sin tur till att inte ha en autentisk återkoppling med sig själv. Man lever ett mekaniskt liv, där det ej ges möjlighet att finna ny väg fram i livets fortsättning.

Alla förluster som påverkar ditt liv, både känslomässigt som praktiskt, måste få tid att landa inom dig. Först då kan du sätta en prägel på hur livet åter kan ge glädje och innebörd för dig.

I den stund då du kan balansera förlusten utan att kvittera bort dess betydelse, kan du omvandla ditt levnadssätt och dess varande. Att vara närvarande i sorgen innebär att man så småningom tillåter sig vara i det liv som blivit och där låter sig njuta av det, trots sina brister. Detta utan att vara ängsligt beroende av framtiden och utan att förlora hoppet eller känna rädsla.

Vi gör alla våra individuella möten av sorgen, var och en av oss känner, tänker och agerar olika i sorg. Dock är det något vi alla delar någon gång i livet. Man kan aldrig mäta eller jämföra dess påverkan eller betydelse för var och en av oss. Vi äger våra liv, sorger, glädje och ledsamheter. Likaså betraktelsen av hur det påverkar oss, men alltigenom lyssnar vi ändå och tar del av varandra, för i sorgen är närheten och gemenskapen en styrka.

Oavsett hur mycket råd du fått, finns det lärdomar i livet som du endast kommer lära dig genom dina egna tunga slag och fall”

Copy link
Powered by Social Snap