Att möta känslomässigt kaos

Även om det inte står i vår makt att ändra en smärtsam situation, har vi alltid en frihet att välja vårt sätt att hantera smärtan. Sommaren går så stilla över mot sensommar och dagar med sol och värme ligger behagligt kvar inom oss. För många av oss har en tid av sköna dagar och vila […]

hand på klippa

Även om det inte står i vår makt att ändra en smärtsam situation, har vi alltid en frihet att välja vårt sätt att hantera smärtan.

Sommaren går så stilla över mot sensommar och dagar med sol och värme ligger behagligt kvar inom oss. För många av oss har en tid av sköna dagar och vila passerat, en tid av ljusa kvällar som skänkt tacksamhet och glädje. Medan det för några andra av oss blivit en sommar på annat vis, en tid då livet inte enbart skänkt fridfullhet utan istället berövat livet på detta. En stark upplevelse i möte med en smärtsam situation där någon eller något blivit förlorad.

Förluster innebär inte bara den rent fysiska smärtan i saknaden utan även i lika stor grad den psykiska tyngden av förlusten. Vi går igenom så många och så individuellt olika stadium i ett möte av förlust. Då vi mister förlorar vi en livssituations mönster och anknytning till oss själva, vilket inte alltför sällan medför ett känslomässigt kaos. Genom sorgen som omsluter oss på det ena eller andra viset så blir vi starkt medvetna om oss själva. Förlust som skapar förändring innebär ibland att vi kommer in i ett känslomässigt kaos, en process som upplevs och hanteras olika. De översvallande känslor och tankar som omsluter oss ur ilska, sorg och maktlöshet gör att vi omdefinierar vår syn på vem vi är och hur vi är. Ibland skapar det känslomässiga kaoset att vi möter nya begränsningar, tankar om den situationen vi befinner oss i blir oss övermäktiga och skapar ytterligare lidande.

Då vi befinner oss i känslomässigt kaos förlorar vi lätt kontrollen över vårt agerande, vi rör oss mellan intensiv impulsivitet eller fullständig passivitet. Att hamna i sorg skapar så många olika upplevelser och möten med vårat innersta sårbara jag, vilket skapar förvirring. Vi omsluts av starka känslor som får oss att ibland mista förmågan till att tänka klart.

Rädsla smyger sig lätt på inför att finna vägen fram genom sorgen och blandas med ånger inför att ta sig an livet som det blivit i ögonblicket.

Vår skuld projicering, blir lätt felriktad under känslomässigt kaos. Det kan ofta ske att man skuldbelägger och beskyller såväl sig själv som andra för vad som skett. En ofantlig kvarnsten att lägga på sina axlar, som aldrig avlastar utan i själva verket blir en tung börda i det som utgör din syn på livet, dig själv och dina medmänniskor.

Då vi låter oss se med öppna ögon på vår sorg, ger vi oss tid att nå självkännedom om hur det påverkar oss, kan vi först där sluta fly undan och istället gå igenom det svåra. Utan att förminska förlustens varande så kan vi landa i tanken att inget tillstånd, vare sig positivt eller negativt, varar för evigt. Hantera förlusten och det kaos den orsakar dig, genom att vara i smärtan parallellt med att sakta röra dig mot livet omkring.

Lämna åt sidan de övertygelser som inte gagnat dig i sorgen och möt de övertygelser som starkt bidrar till att få lycka och frid inombords.

Låt dig se vikten av att lämna de tankar som skapar kaos inom dig och möt med mod de tankar som bär dig framåt.

Igenom dagar av sorg och kaos, så bryr sig aldrig tiden om huruvida du har ett härligt ögonblick eller ett hemskt. Om du har en bra stund, njut av den och om den är dålig, tänk på att den kommer passera.

Tiden likt våra liv följer sin egen väg och för att röra oss framåt måste vi nå ett avslut med de händelser som möter oss i både glädje och sorg.