Dagar som dessa då mörker och regntunga skyar tynger över våra hjässor, blir livet inte alltid lätt. De som bär sorg och förtvivlan i sinnet får svårt att se livet skänka glädje och mening. Under dessa Decemberdagar då ljus och värme möter oss i vår smyckade omgivning, kan det för en sörjande bli till en hård kontrast mot ett kaotiskt känslomässigt inre.
Då vi går in i en situation i livet där vi mister någon älskad, tränger förtvivlan och hopplösheten in i våra liv. Våra värsta fiender till att orka ta oss igenom saknad, sorg och förändrade livsvillkor.
Då vi låter förtvivlan invadera oss, låter vi den också bli en objuden gäst som hindrar oss att se livet omkring. Förtvivlan är en stark känsla som har en stor förmåga att helt förblinda oss och ta bort vår styrka och vår vilja att fortsätta. Den fyller oss totalt så ljuset där bortom helt fördunklas.
Förtvivlan viskar i våra öron att inget kommer någonsin bli bättre, att allt är över och livet ger ingen glädje mer. För många av oss kan denna känsla ta så stor plats att förmågan till överlevnad begränsas helt. Att ta sig igenom en förtvivlan kräver stort tålamod, med såväl känslomässiga kast som ren fysisk smärta.
Då vi kan låta känslan av livets vikt vara vårt bästa vapen, kommer vi att kunna hantera förtvivlan. Vi har gått igenom svåra möten med liv och död, vi har mött livets villkor och vi har faktiskt tagit oss förbi den dagen också. Våra sinnen arbetar med det som händer oss, men också vad som kommer att bli. Vi är inte bara det som vi tänker, utan vi är även det som vi tror eller det som vi är villiga att tro.
Livet är i ständig förändring. Vi ställs ofta inför situationer då vi måste göra ett val. Att i sorgen finna kraft att ta ett beslut, kan ge oss samma känsla som att ta ett steg ut i tomma intet. Så när vi verkligen måste ta livsavgörande beslut under förtvivlan och hopplöshetens tunga mantel, behöver vi stora doser mod och ansvar.
Då vi ska finna motivationen till att bli vår egen arkitekt för det liv vi skall möta och gå vidare i, krävs mod att möta våra känslor, tankar och resonlighet. Det finns inte alltid några direkta riktningsvisare till det liv vi skall fortsätta fram mot. Vår tillit till de rätta valen och besluten är de som ger oss frid och det som går hand i hand med vår önskan att få ta oss vidare igenom sorgen.
Genom att möta rädslan i att möta förlusten, lär vi oss att förstå och känna vårt inre. Därur skapar vi en logisk och medveten tanke, som får oss att fatta mod och bryta rädslans murar omkring oss.
Konsten att kunna skapa någon slags lycka åter i våra liv, är att veta hur vi tar våra beslut, lyssnar på vårt innersta, accepterar att vissa stunder gör det ont och vissa stunder väljer vi fel. Men gradvis kommer vi att få förmåga till att finna den bästa vägen fram, vägen till att leva med saknaden och förväntan av livets kommande för oss var och en.
Så till dig som känner mörker i hjärta och sinne, tiden är så nu men kommer att ljusna. Steg för steg möter livet dig och låter dina dagar bli annorlunda men aldrig meningslösa.
En önskan om livet förändrar inte allt, men ett beslut för livet påbörjar allt