vinterbild

En dag i sänder…

Allt jag ville var, att vi tog en dag i sänder. Allt jag önskade för oss var, att tiden skulle läka våra sår. Allt jag hoppades var, att det fans en känsla kvar en dag och allt som varit blev ett vackert minne av svunna år.

Genom tidevarv efter tidevarv har människan ställts inför starka upplevelser som satt prägel på vår viljestyrka och överlevnad.

Påverkat oss i hur vi ser på livet och hur vi tar hand om dess dagar. Hur vi skapar ett perspektiv som antingen slår ner oss eller bygger upp oss. Eller hur vi förnekar oss själva till vad livet kan ge och hur vi begränsar oss själva genom sorgen, rädslan och ovissheten.

De tankar och de känslor vi bär i en traumatisk upplevelse, kommer på ett eller annat sätt expanderas utåt. Därifrån kommer vårt val av agerande bli vår livslag, som antingen kommer verka mot oss eller för oss.

Vår förmåga till överlevnad i en kris kanaliseras genom de tankar och känslor vi bär till själva livet.

Oavsett hur mycket vi väljer att vända livet ryggen, pga sorgens påverkan, kommer livet ändå att omsluta oss på något vis. Hur vi väljer att se på vår nästa dag i livet, ger oss ett perspektiv som antingen slår ner oss eller bygger upp oss.

Hur overkligt det emellanåt än kan tyckas i sorgens vagga, så bär vi alla en inre styrka. Men faktum är att då vi tar oss igenom en svår förlust och dagarna omsluter oss av smärta , finner vi inte alltid den styrkan. De tankar vi bär skapar vår verklighet. Tankarna i vårt sinne är kraftfulla vapen som påverkar hur våra dagar tar sig ut.

Om vi kan förmå oss att ta in en enda positiv tanke som tänder bränslet för den styrka vi bär inom oss, får vi möjlighet att smälta samman de svåra stunderna vi möter och byta position och finna överlevnad.

Motgångar och förluster är en naturlig del av livet, enkla såväl som svåra. Likt de ansträngningar vi gör för att ta oss över ett högt hinder eller en djup avgrund kan vi också utveckla en stark förmåga att överleva och ta oss igenom förluster. Allt kan i sorgens stund verka omöjligt tills att det faktiskt skett.

Emellanåt skapar vi vår förlust till ett dominant lidande vilket riskerar att göra smärtan i sorgen kronisk. Vi förmedlar ett ögonblick till ett sätt att leva vidare. Låter oss stanna helt i gråten och förtvivlan av saknaden. Vilket medför att vi vägrar ge upp eller släppa taget till de tankar som skapar vårt lidande.

Vi låter oss lägga allt fokus till att värna och skapa en lojalitet till att sörja det som för alltid gått oss förlorat.

Dock är det så att smärtan vi känner, starkt sammankopplar oss till vad som fattas oss. Vi kan inte bortse från den sanningen, bara inte låta den vetskapen fylla hela vårt behov av tankar och känslor. Inga känslor är dysfunktionella då vi serverar oss dem i rätt mängd.

Varje förlust uttrycker sorg, smärta, avstånd, ilska med mera. Dessa är skeden vi möter i sorgen, men de bör ej få bygga sig ett bo på våra hjässor.

För att överleva en sorg måste vi nås av dess fulla närvaro likaväl som vi måste möta förändringen inom och runt oss.

Livet omkring går alltid vidare, då vi tvingar oss att ständigt se tillbaks ser vi inte vägen framför.

Kärleken till livet  och överlevnad, är kopplade till både de ädlaste känslorna och de svåraste lidelserna.

Allt vi kan uttrycka i tal och skrift och allt som vi kan göra mer hanterbart, ger oss större möjligheter.

När vi kan tala om våra känslor och ge uttryck för dem, blir de efter ett tag mindre överväldigande och mindre upprörande. Vi når en punkt då den fysiska sorgen möter ikapp den psykiska och livsenergitjuvar får mindre kraft i vårt inre.

Genom att identifiera våra känslor, förstår vi hur de kan manifestera och ta kontrollen över oss allteftersom. Vi lär oss då att så småningom navigera oss genom sorgen och se vart vi vill gå.

Vi behöver lägga bort vår tystnad i sorgen och ge uttryck för våra tankar för att finna vårt verkliga jag. Skapa en attityd som stärker oss till överlevnad. Gå vidare från frågor som vi kanske aldrig får svar på, vilket kan vara det mest ångestfyllda. Men absolut nödvändigt för att finna styrka att överleva, lägga fokus på det vi har och vet.

Det finns inga genvägar genom en sorg det är inte en enkel resa. Men med insikten om att vi bygger upp allt åter då vi låter oss ta hand om vårt innersta, låter oss lyssna och ha tillförliten, går vi mot att faktiskt överleva sorgen, en dag i sänder.

Copy link
Powered by Social Snap