Livet är i ett ständigt skeende, en vetskap om att det alltid kommer förändringar. Ibland för att vi själva påverkar händelser i vårt liv men också helt utan vår inblandning.
Stora förändringar i livet sker ofta i samband med att du eller någon i din närhet ställs inför en livskris. En livskris genom exempelvis sjukdom eller förlust. När sjukdom förändrar vår vardag blir det förutom de ångestladdade känslor och tankar, en tung och svårhanterad erfarenhet att bära och ta sig igenom.
All förändring börjar med att något sker, vi nås av en situation då allt ställs på sin spets. Där livsvillkoren förändrats och vi måste ta oss an nya möten med annorlunda känslor och tankar. Livet serverar oss en palett av då och nutid, obarmhärtigt i en förändrande process.
Förändringar kommer och går, vi anpassar oss och tar in de villkor som vi ställs inför. Antingen direkt eller med en långsamt växande insikt.
Varje förändring placerar oss i nuets ögonblick, varsamt eller smärtsamt blir vi starkt medvetna om livets tvära kast och dess förändrade förutsättningar. Trots att vårt inre kämpar emot svåra förändringar har vi dessvärre ej något annat val än att på något vis acceptera det som i ögonblicket sker. Genom att närma oss en form av acceptans till skeendet så öppnar vi för att finna styrka i att hantera förändringen. Det kommer stunder då vi inte ser någon möjlighet att orka, inte förmår oss att finna motivation mer. En rädsla som är helt naturlig att uppleva.
Rädslan är nämligen en trogen följeslagare till den ångest som en förändring i våra livsvillkor för med sig igenom sjukdom och förlust. Rädsla, den mest demoraliserande och nedbrytande känsla som vi ibland låter ta över oss helt. Då vi låter oss leva med en rädsla för framtiden, bryts vi ner både fysiskt som psykiskt. Detta sker i stillhet under ytan och gör oss mycket stor skada på sikt. Om vi istället förmår oss att finna de små ögonblick av glädje och lugn som också löper parallellt med svåra kriser, uppnår vi större möjlighet att nå ett tillstånd där vi kan bygga oss en trygghetskänsla. Därigenom finna motivation och styrka att hantera rädslorna.
I livet grundar sig allt på balans, skeende och förändringar. Då vi lär oss att se det som en länk i det mest naturliga av livskedjan, så kommer vi därav lättare att förstå skeenden. För att behålla närheten till själva livet, är att faktiskt leva det trots de allvarliga livsvillkor vi ställs inför. Då vi som anhörig finns vid sidan av en närståendes kamp för livet, får vi ett bredare perspektiv av livet och dess villkor. Livet omkring vår situation stannar upp, allt däröver blir en diffus horisont. För var dag i den resan blir vår vetskap om att inget blir som förut , mycket närvarande .
Livet är i detta ögonblick, livet levs men på annorlunda premisser. Det behöver inte betyda att dess värde gått förlorat, nej bara förändrats.