Alla har Vi behov av att få känna närhet och gemenskap med andra människor för att må bra. Vikten av att få dela upplevelser, såväl lyckliga som sorgliga är stor för många av oss. Dock finner Vi ändå stunder då det är skönt att få vara ensam med sina tankar , det utgör en del av vårt existentiella liv, att ibland finna ro i att vara själv en stund.
Den ofrivilliga ensamheten, genom sorg ger en känsla av att vara isolerad i ett känslosvall. Trots att medmänniskor omsluter dig med omsorg och tröst, upplever man sig ensam. Vi har rätten att få känna så , dock inte rätten att stänga av källan till att komma igenom sorgen, källan till livet fram där du ger dig själv utrymme att läka ditt sorgsna hjärta. Där du låter dina tankar, känslor och analyser verbaliseras i din egen takt och blir uttalade.
Ge tillit och uppskattning till en hjälpande hand, låt dina kära få ta del av dina tankar och låt ensamhetskänslan endast bli en liten själslig paus i sorgen.
Livet tar ibland en oförutsedd väg, vi behöver ta varandras händer och mötas i ord och tankar för att ge möjlighet till att gå vidare.