Novemberdagarna omsluter oss med stunder av tidig skymning och sen gryning. Då vi blir ensamma med våra tankar och känslor under mörka dagar, kan sorgen kännas tyngre och svårare. Möjligheten till att finna glädje bleknar i skenet från alla kommande adventsljus.
Vår förmåga att kunna känna glädje är inte en given gåva, vi har alla olika möjligheter att uppnå och behålla den känslan. I sorgen, blir vi dock starkare rustade inför mötet med livets hårda villkor, då vi tillåter oss att även kunna känna glädjen i vissa stunder.
Då vi befinner oss i en sorgeprocess, omges vi av ett virrvarr av tankar, känslor och agerande. Att i denna kaotiska turbulens ha förmåga att ta till sig de små händelser av eventuella glädjekänslor, kan te sig omöjligt för många av oss. Sorgens känslor är starka och tar hela vår uppmärksamhet i besittning. Stunder då vi helt överrumplas av smärtan i sorgen och saknaden. Stunder som begränsar din ork att se något annat än hopplösheten.
Upplevelser ur sorgen igenom dagar, veckor, månader och år av våra liv, väver ett täcke av konklusioner som skapar vår insikt om livet.
För att öka vår förmåga till att skapa förståelse till livet som är, måste vi skapa utrymme inom oss till såväl sorg och rädsla som glädje och trygghet. Då vi låter dessa känslor få löpa parallellt i vår sorgebearbetning öppnar vi en möjlighet att få sätta ord på dessa känslor och öka vår förståelse för att de båda är vår verklighet.
Var finner vi vägen till att inte ge upp och finna glädjen åter i våra liv ? Hur kan vi förmå oss att finna vår styrka och trygghet till livet åter ?
Genom att tillåta oss lyfta upp våra innersta tankar och känslor till ytan och sätta ord på dem öppnar vi upp till livet. Möjlighet till kommunikation är viktigt vare sig det är med en vän, en partner, en familjemedlem eller terapeut. Samtal hjälper dig att lyfta fram de tankar och känslor du bär inom dig. Att tala om sina känslor behöver inte vara märkvärdigt och invecklat på något vis, det du känner för att dela med dig av kommer att bli sagt. Genom samtal växer vår styrka i att kunna se oss själva.
Då vi genom samtal tillåter oss själva att lyssna till våra inre känslor, kommer vi att åter finna vägen till att återfå livsglädjen.
Varje dag som vi låter sorgen omsluta oss, skrivs en del av vår berättelse om livet som är. Vi kan inte alltid få möjlighet att välja hur den ska sluta, men vi kan få möjlighet i att välja hur nästa dag ska börja.
Genom att finna en form av acceptans till att sorgens stadium nås ett slut på ett eller annat vis, öppnar vi för något annat. Smärtan bleknar och saknaden stannar kvar som en fast vetskap i ditt innersta. Men om vi håller oss kvar i smärtan ur sorgen längre än nödvändigt kommer vi att förlora mötet med glädjen i livet vidare fram.
Då vi väljer att leva i nuet med smärtan i sorgen som vår trogne följeslagare, stannar våra tankar kvar i det förflutna. Därigenom kommer vi aldrig att kunna distansera oss från sorgens tyngd. Ur den situationen rivs ständigt såret upp och får aldrig möjlighet att läka. Livet serverar oss ofta, en resa genom hopp och förtvivlan. Biljetten vi bär i vår hand ger möte med såväl sorg som glädje, de båda så avhängiga av varann. För att uppleva den ena måste vi känna den andra, annars går dess värde förlorat.
Livet är så ofantligt kort, en blinkning i universum. Vi är här och nu, att invänta något annat är ointressant. I slutändan är det som spelar roll inte antalet år av ditt liv, utan livet i dina år.
Gråt när du vill men låt ej dina tårar skölja bort ditt leende.
Varje steg vi tar för att skapa förändring i livet är värd att ta, den största förlusten är att förneka sig glädje och lycka.