När sorgen tenderar frysas i vårt inre och vi stänger av våra känslor, blir smärtan av förlusten kronisk. Vi förvandlar ett ögonblick till ett sätt att leva och vara. Vi vägrar ge upp eller släppa taget om den inre kampen att ej släppa fram verkligheten. Vi skapar en destruktiv lojalitet till ett inre osynligt lidande.
När vi medvetet stänger av oss och låter sorgen utebli, vilseleds vi i att tro oss finna en väg förbi svåra tankar och känslor. Men istället blir verkligheten en tyst och kronisk smärta som växer fast i vårt inre. Ett lidande som man riskerar släpa med sig permanent och som i sin tur manifesterar sig på olika sätt. Utestängd sorg som kommer att återspeglas i allt från ångest, stress, trötthet, apati eller konstant irritabilitet tenderar växa sig stark. Med den utestängda sorgen växer sig starka känslor och tankar till en frusen sorg. En sorg som på sikt tenderar vara förlamande och försätta oss i en situation med stor tomhetskänsla, som gör livet svårt att hantera.
I sorg finns inget specifikt utgångsdatum för den smärta en förlust utav någon medför. Vi bär den inom oss vare sig vi vill det eller ej. Skillnaden är hur vi väljer förvalta den. Att tro sig kunna stänga av den för all framtid är ett enormt misstag, vilket så småningom ger sig till känna på det ena eller andra viset.
Vi är alla olika i våra möten med sorg, ingen sorg är den andra helt lik i sin upplevelse. Hur vi möter den är helt beroende på vår utgångspunkt, såväl själsligt som kroppsligt.
Ingen är aldrig helt beredd att möta en förlust, vi kan aldrig helt sätta oss in i stunden.
Sorg är varken en universell eller en normativ process, utan istället ett möte med dynamiska och komplicerade känslor. Vilka i en förskjuten handling kan resultera i psykologiska problem såväl som i rent fysiska.
För att kunna finna möjlighet i att möta och hantera denna verklighet på ett hälsosamt sätt, måste vi ha insikten men framförallt viljan att be om hjälp. Alla känslor och tankar som vi stänger ute tenderar att låta sorgen bli stillastående och föra oss i fel riktning.
Den ångest man undertrycker vid utestängd sorg, gör oss bara ännu mer sårbara. Våra möjligheter till att balansera, analysera och bearbeta sorgen går förlorad.
Vi behöver alla vår egen tid att återhämta oss och återställa vår psykiska balans. Se vikten i den delen av oss som låter oss hantera våra känslor och tankar. Se vikten av den förståelse för att sorg gör ont och att må dåligt under en sorgperiod är faktiskt en viktig del i att så småningom nå ett avslut.
Vid förlust av någon kommer sorgen som en naturlig reaktion och kräver vår fulla närvaro till vad som skett. Likaså en begynnelse av en lång tids anpassningsprocess. Oavsett hur vi låter oss möta sorgen, genom förnekelse eller med full insikt, så möts vi alla i slutänden av smärtan och vissheten. Skillnaden ligger istället på hur saknaden och smärtan av förlusten på sikt påverkar oss. Då vi blir öppna för mötet av sorg startar vår försvarsmekanism som justerar vår inre styrka och kontroll för att kunna hålla oss flytande och fortsätta våra liv. Vi förlorar lätt den utvecklingen av sorgen inom oss då vi förnekar dess existens.
Den smärta vi möter och måste erkänna i vårt medvetande, är en hälsosam känsla. Det är känslan av att såret läker och den sammankopplar oss till våra inre jag, vilket hjälper oss fram igenom sorgen.