Sommaren nalkas så ljus och vacker, med lust och fägring stor. En tid då vi gläder oss över allt som kommit åter, möter dagar av förhoppningar och ser fram emot stunder som kommer att skapa minnen. Vi möter dagar av sol och dagar av lätt sommarregn, hör ibland åskan rulla in med sitt muller och brak, känner öm hud där solstrålar bränt vinterbleka skuldror och kinder. Vi möter sommaren än en gång med allt den bär i sin famn.
Jag sitter vid mitt fönster och ser de regntunga molnen så sakta rulla in över sjön, följer fiskmåsarnas flykt över mörkt vatten. Då och då bryter svaga solstrålar ner genom molnbanken och för ett litet ögonblick blir allt så ljust och inbjudande. Tanken slår mig, hur likt är väl ibland inte våra liv, detta scenario av väder och vindar.
Skiften mellan tårar och skratt, stunder då vi beskyddande av livets bra dagar ibland tvingas möta dagar då allt blir till mörka moln över våra hjässor. Dagar då vi förväntade oss annat än vad livets öde serverade oss i den stunden.
Livet blir inte alltid till det vi önskar, utan ofta till det vi inte väntade oss. Verkligheten som omsluter våra liv behagar oss ibland men ödelägger dessvärre oss i andra stunder. Kanske förskonas vi ifrån brustna drömmar eller måste uppleva mardrömsscenario, där vi mister någon vi håller nära i våra hjärtan. Livet är från dess begynnelse en dynamisk resa, genom vår barndom vidare in i vuxenvärlden där vi möter svåra som lätta insikter. En resa i konstant förändring på både gott och ont.
I en stund av blomstertid, förväntan inför sommaren och vår innersta längtan dit, kommer det ibland dagar med brustna förhoppningar när något plötsligt gått oss förlorad. Det finns inget i livet som varar för evigt, varken stunder av lycka och rofylldhet som stunder av sorg och förtvivlan. Vi möter förändringar som vi kanske ej väntade oss såväl bra som dåliga. För så är livet vi färdas fram genom, en resa i möten av olika karaktär och dess inverkan på oss är i konstant förändring. Jag säger inte att det är lätt, men dessa upplevelser hör livet till. Vi står bara olika i livet då det sker, ung eller gammal nås vi någon gång av förlustens bittra erfarenhet.
När det oförutsedda sker står vi alla nakna inför den stundens påverkan på oss. Tvingas ta oss an att förlora någon som alltid varit där innebär ett möte med en form av den svåraste acceptans vi kommer att möta i livet. Då vi tvingas möta den ångest i vetskapen att livet också handlar om att hantera avsked och då i synnerhet de avsked som inte alltid förväntades.
Oavsett hur innerligt vi vill ha någon kvar i livet så tar livets overkliga händelser ifrån oss personer och vi kan inte alltid riktigt förstå eller förlika oss med den förlusten.
För så står vi ofta inför ett trauma som berövar oss något eller någon värdefull. Våra vägval fram igenom har sina olika stigar och vi måste få ta de steg våra sinnen och vår förmåga ger oss möjlighet att välja. Den mognad som föds ur att följa sina innersta tankar och känslor, skapar en insikt som på sikt ger mod och styrka att komma vidare i livet. Att mörka och tysta ner sin sorg skapar instabilitet och depression. Lägger en extra börda i den ryggsäck vi kommer att bära med oss fram i livet och göra vandringen tung.
Så du som förlorat någon som stått dig nära, låt dig få stanna upp mitt i sommarens ljus och skönhet och låt dig få känna såväl smärta i förlusten som lyckan i vetskapen att det funnits någon som gett ett stort ljus till din värld och som även när de lämnat dig, fortsätter att lysa upp alla dina dagar i de minnen du bär med dig fram.