Ensamhet genom Pandemin

Vi närmar oss åter en högtid då vanligtvis familj och vänner samlas. Påsken en tid genom historien, som bestod av ankomst, möten, avsked och återkomst. Nu ställs vi inför en tid som präglas av stor förändring och olika former av ovisshet. Många av oss tvingas leva i ensamhet med upplevelser av förväntan, glädje eller i […]

hand på klippa

Vi närmar oss åter en högtid då vanligtvis familj och vänner samlas. Påsken en tid genom historien, som bestod av ankomst, möten, avsked och återkomst. Nu ställs vi inför en tid som präglas av stor förändring och olika former av ovisshet. Många av oss tvingas leva i ensamhet med upplevelser av förväntan, glädje eller i möten med sorgen och saknaden. Dagar under året som passerat har till stor del präglats av dessa betingelser och vi känner alla en önskan om att få det liv tillbaks där våra dagar ej innebär restriktioner och distanser. Under speciella omständigheter har vi förlorat en närhet till en av grundpelarna i livet, att få leva nära varandra och dela en vardag. Vi har en livssituation som emellanåt tvingat oss att stå ensamma  under högtider som kommit och gått.

Vi separeras inte bara ifrån den mänskliga närheten i att vidröra och dela stunder, utan även ifrån att få orken och motivationen från någon vid vår sida till att leva vidare. En tid där vi serveras avstånd till så mycket i livet.

För en del av oss passerar dagarna på sätt och vis ganska oklanderligt och vi finner trots allt styrka i livet. Medan andra upplever den ofrivilliga isoleringen som fullständigt destruktiv. Stunder som vi möter i avskildhet och ensamhet kan aldrig fullständigt kompenseras av telefonkontakt eller andra medier, saknaden av den fysiska närheten blir och kommer alltid vara den svåraste känslan.

Var och hur kan vi då lära oss att bygga en hälsosam tillvaro och band till det liv vi i ögonblicket tvingats acceptera och leva i ? Hur når vi fram till att etablera tillit och styrka i att finna dagar av glädje och lugn ?

Då vi skall hantera svårigheter och komplikationer i det dagliga livet krävs det stort tålamod och förståelse, men även en villighet att ta sig an detta. Vi landar lätt i en så kallad ”comfort-zone” där vi klamrar oss fast i det som är bekant för oss, vägrar oss själva att se på en situation med andra ögon. Det är viktigt att låta sig finna ett sätt att göra nya saker. Genom att förändra sin inställning till livet och vara känslomässigt ansvarig inför sitt eget välmående kan man nå nya förutsättningar i ensamheten.

Vi bär trots allt ett eget ansvar för vårt välmående och våra beslut. Då vi helt och hållet låter oss projicera vad som inte går eller vad som inte finns, vänds vårt fokus åt håll. I ensamheten förstärks lätt denna känsla och vi låter oss förlora betraktelsen av vad som faktiskt kan utgöra en bra dag.

Den första stunden på dagen då morgontimmen gryr, då tankarna tenderar att växa och blandas med de känslor du bär, så lås dig inte i de grubblerierna. På det vis du tar dig an detta ögonblick är viktigt, och kommer att starkt påverka resten av din dag. Finn en rofylldhet i att möta dagen med nya inslag utav sådant som du sätter värde på. Unna dig själv detta och dagen tar en bra början.

Skapa viktiga ögonblick för dig själv, kanske en promenad eller en god bok att ta del av. Ring eller maila några rader till de du håller kära, dela tankar och upplevelser. Alla är vi unika och har en tidpunkt eller plats som ger oss möjlighet att känna oss tillfreds. Så även de mest enkla ting kan skapa ett viktigt ögonblick för var och en.

Ibland blir vi så uppslukade av våra tankar på det som vi inte kan påverka, att vi glömmer ta oss an det som faktiskt finns möjlighet till att göra omkring oss.  Lurar oss själva på att se och känna glädje över de små tingen i livet.  Vi får inte förlora vårt privilegium i att ha den möjligheten till att kunna vända negativa tankar till positivt tänkande.

Vi känner alla av en viss utmattning av den situation som tvingar oss att mer eller mindre distansera oss och bli isolerade från våra normala liv. Genom att låta oss finna en känsla av tacksamhet till de små ting vi trots allt kan omge oss med så väcker vi känslor av glädje. Då vi kan omfamna det goda i de mest obetydliga saker som trots allt berikar våra liv – kanske en vårsol som värmer din kind, eller ljudet av ett lätt vårregn mot ditt fönster. Vi behöver aldrig offra dessa ting som också skapar meningsfullhet i livet. Varje stund vi omvandlar och förändrar vår inställning till livet,  går vi starkare fram genom dessa dagar.

Likt påskens tid går våra liv så stilla vidare,  för att så småningom berika oss med dess fulla återkomst.

Ta vara på din dag.