Ett ljus för den vi saknar och ett ljus för livet.

Eftermiddagen är sen och jag styr mina steg på gången mot graven. Omkring mig möts jag av skenet från tända ljus, kransar och människor i stilla närvaro. Så tänder jag mitt ljus, ser hur dess varma sken sprider sig och tanken når mig att ljuset symboliserar inte bara saknaden utan dess skira lilla låga brinner […]

Solnedgång

Eftermiddagen är sen och jag styr mina steg på gången mot graven. Omkring mig möts jag av skenet från tända ljus, kransar och människor i stilla närvaro.

Så tänder jag mitt ljus, ser hur dess varma sken sprider sig och tanken når mig att ljuset symboliserar inte bara saknaden utan dess skira lilla låga brinner likaväl för livet som är. För hopp och tro på dagar där vi finner styrka åter.

Vår värld omsluter mig med sina vackra höstfärger, ett täcke av gyllene löv och en stillhet som varsamt bäddar in våra tankar där vid våra tända ljus.

Alla helgons dag för onekligen med sig mycket mer att uppleva än just saknad och sorg. På något vis väcks även tankar och känslor av tacksamhet. Hur osannolikt det än kan tyckas i sorger så finns även en tacksamhet till livet.

Då vi i livet nås av en förlust har vi en tendens att stänga av vägen till att glädjas över just livet. Det är ett ,vi absolut vet och bär djupt inom oss ” inget är för evigt”, livet har en början och ett slut. Likaså har sorg och glädje sin början och sitt slut i dess olika faser. Vi skapar en oerhörd tung mantel över våra skuldror, då vi låter oss fastna i sorgen. Genom att stanna upp i den smärta en förlust kan innebära, bromsar vi kanske också vår förmåga att uppleva glädje vidare i livet.

Naturligtvis måste vi likaväl låta oss känna sorg och saknad då vi mister någon, men att låta sorgen bygga sitt rede på vår hjässa är att förvägra sig livet. Då vi kan ta till oss att livets kärna, trots allt innebär att möta såväl sorg som glädje, har vi större möjlighet att ta oss an livet och dess fortsättning.

Sorgen blir aldrig mindre sörjd för att vi väljer livsbejakande val. Vår sorg och förlust kommer alltid att vara en del av våra liv. Dess vetskap och betydelse kommer alltid finnas inom dig. Dock äger sorgen inte rätten att förminska dina mål och mening med livet, så önskade ingen våra liv fram.

Så i skenet från ditt tända ljus, minns och bevara men låt dig även känna tacksamhet för livet.  Livet som trots allt finns omkring dig är den verklighet som du färdas vidare igenom. Så vänd på livets mynt och låt dig finna en annan sida som kan skapa förändring. Låt dig ta emot glädje och omtanke och låt dina tankar få omslutas av att livet är just nu. Vad du än väljer att se, så bär med dig att livet också har andra dagar än de sorgsna.

Inget väger så tungt som ett sorgset hjärta. Inget lyfter ett sorgset sinne,som en känsla av förhoppningar på livet.