November en tid då skuggorna faller tidigt och våra dagar blir kortare. En tid där våra tankar tar plats och gör oss påminda om livet och allt däromkring. Dagar då vi stannar upp och tar plats kring de tända ljusen. Möter de känslor vi bär och kanske tar oss an dess påverkan på oss i livet. Det är underligt hur ett litet ljus och dess lilla låga av hopp kan påverka oss. Känslor och tankar, minnen på det som varit och ovisshet på det som går oss till mötes, allt i ett ögonblick blir till vårt existentiella varande.
Livet är en resa vi alla måste ta oss igenom såväl med lätt som tungt bagage. Att färdas igenom livet är en balansgång från allra första början. En färd där vi ständigt är i en rörelse av känslor och tankars påverkan på oss. Stunder som speglar glädje och sorger skall vi färdas parallellt med då vi bygger vår tillvaro i livet som är. Detta utan att vi hamnar i en konstant tillvaro av rädslor, ånger och bitterhet.
Hur vi tar oss an livets utmaningar, vare sig de är mörka eller ljusa, baseras många gånger på den attityd vi har till motgångar, svårigheter och lyckliga möten.
Det finns några som skapar enorma svårigheter i händelser och de som kommer ut från tragedier med styrka. I alla upplevelser så läggs grunden till att kunna möta de olika scenarion i hur du bär och handhar din attityd till mötet med livets olika skeende. Givetvis bär vi alla rätten till våra känslor men i den grundläggande kraften som vi trots allt bär i vår överlevnad som människa finns stor tonvikt på hur vår attityd till dessa möten tar oss antingen igenom eller ej.
Vi kan aldrig förändra vårt förflutna, det som skett kan vi ej redigera även om vi så önskade.
Bland de svåraste utmaningar vi möter är att kunna finna acceptans i motgångar då de drabbar oss. Vi blir lätt fångar i vår egen själsliga smärta och det skapar en oerhörd börda att bära med sig.
I den stund vi förmår oss att släppa taget lite i sänder av alla turbulenta känslor som skapas av våra tankar och attityder i svåra upplevelser, når vi ett litet steg framåt. Även det minsta steg vi förmår oss att ta kan bli ett absolut avgörande steg mot att komma vidare .
När vi överrumplas av emotionell smärta och tror att det inte finns mer vi kan göra ,är det just i den stunden vi aldrig skall ge upp. Vi finner ibland aldrig svaren på våra frågor, varför eller hur. Men för den skull bör vi inte bara ge upp eller ej finna anledning att komma vidare i livet.
För verkligheten är att hur vi reser oss, går framåt och kämpar i var stund av smärta och lycka, är det som sätter prägel på vårt framtida liv.
Varje dag är en ny berättelse att skriva även om vi inte alltid kan välja hur den skall sluta, kan vi dock välja hur den skall börja.
Så här nu i Novembers mörka timmar, i skenet från ditt tända ljus, se på livet som den resa du bär ansvar för. Det fokus du kan lägga på att skapa en stark och hållbar inställning och attityd till livet. En resa som du kan ge utrymme för att möta såväl sorg och rädsla som lycka och insikt.