I den stund vi möter sorg, möter vi också en ny värld av tankar, känslor och agerande. Vi ställs inför nya upplevelser, nya konklusioner och framförallt mötet med det innersta av oss själva.
I livet hänger vår strävan efter välmående på balansen mellan de grundläggande känslorna såsom Kärlek, Glädje, Sorg, Vördnad och Smärta.
Genom att låta oss känna ” Kärlek ”, når vi möjlighet till att vara omsorgsfulla, för såväl vår omgivning som för vår egen del.
Genom att nå möjlighet att dela ” Glädje ”, en förhoppning som infinner sig även i de mest smärtsamma och sorgsna delar av livet.
Likaså genom att vi låter oss känna ”Sorg ”, att tillåta sig få vara i den känslan som är i ögonblicket.
Genom att låta oss känna ” Vördnad ”, inför livets vägar om än så overkliga i den djupaste sorg och smärta.
Genom att tillåta oss känna ” Smärta ” kan den in sin rena närvaro få oss vidare genom sorgen.
Då vi ser och tillåter oss vara med dessa grundläggande känslor i livet, kommer vi till insikt med att ingen av dessa känslor kan existera utan resterande. För att utveckla den ena måste du inkludera de övriga. Då vi lägger energi på känslor som missleder, kommer vi lätt att missfärga äktheten av våra grundläggande känslor.
Vi kan aldrig välja våra känslor, de finns där och kommer på något vis göra sig påminda. Däremot kan vi välja hur vi vill hantera dem.
Om vi väljer att avvisa dessa känslor eller ej vet hur vi ska uttrycka dem, kommer vi att uppleva ängslan och oro.
I livet går inte allting alltid som vi önskar, vi tvingas möta situationer som skapar frustration, oro och förtvivlan. Vi står ofta maktlösa inför livets egna vägar. Ur dessa situationer möter vi känslor som för med sig ett djupare budskap till oss. De talar om något för oss som behöver vår fulla uppmärksamhet.
Genom upplevelser av sorg och förlust, når du närheten till känslor som efter en tid landar i ett medvetande om huruvida du kan acceptera detta eller ej. I den processen skapar du redskap att hantera situationen.
Lyssna och försök få förståelse för dina känslor, där all närhet till dessa ger oss möjligheter till att möta svårigheter likaväl som till att möta glädje.
Det finns ingen magisk formel för på vilket sätt du möter dina känslor. Det är dock aldrig bra på sikt att avvisa dina känslor eller att försöka kontrollera dem. Detta ger dig en ostadig grund i dessa möten och ger ett känslomässigt kaos, som orsakar stor skada.
Vår strävan att ibland låta oss ta genvägar i känslomässiga situationer, distanserar oss från att vara autentiska.
I mötet med grundläggande känslor, möts vi också av andras reaktioner i tankar, ord och agerande. Vi måste förstå att ej ta på oss ansvar för andras upplevelser av vår personliga förlust, varje individ äger sin egen sorg och dess reaktion. Vikten av att kanalisera dina egna känslor är viktigare än att ge svar till dina sörjande medmänniskor. Vi äger alla ansvar för vad vi gör med känslor och tankar, liksom för den bro vi bygger för att finna känslomässigt välbefinnande åter. I den empati vi möter från andra i sorgen, ger ingen rätt att överföra sin känslomässiga turbulens till dig. Det finns en risk i att ta över allas känslokostnader vid sorg i försök att kontrollera situationen.
Sorg läker långsamt, med smärta, saknad och slutligen en viss form av acceptans. När vi inte har något annat val än att hantera och känna de känslor vi möts av i en krissituation, genomgår vi alla skeende av sorgen. Där vissa är mer smärtsamma än andra. Den smärta och den sorg som kommer, då vi mist någon älskad, låter oss färdas genom en tunnel av känslomässiga upplevelser. Vi kliver in i tunneln men inser någonstans att vi måste ta oss ur den. Låter vi oss fastna i fasan över det som hänt, får bristen på att skapa hopp och förutsättningar , oss att se tunneln som en avgrund. En plats där allt känns meningslöst och begränsar all vår förmåga till att ta oss vidare genom sorgen.
Men i det ögonblick vi förstår att möta det vi känner, utan att omfamna det som skett, möter vi därur också en möjlighet i att stå i våra känslor. Lär oss betrakta dem och låta dem landa i vårt inre.
Genom att tillåta oss skapa en mötesplats för våra känslor, kan vi skapa en distans och bättre förankring i det som sker med oss i sorgen. Genom den stillhet du möter då du tillåter dig landa i en inre dialog, skapar du förståelse för dina behov, rädslor och oro eftersom du kommer vara sammankopplad med ditt innersta jag.
Däri finner du din styrka och uppmärksamhet till vad som bär dig vidare genom livet.