När vi står inför mötet med att ha förlorat en älskad närstående, är förändringen av våra liv total. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, vi tumlar omkring i ett hav av starka tankar och känslor. Vi möter starkt agerande såväl som total passivitet, vi stiger in i en av livets största förändringar.
Förändringar sker genom hela livet. Allt har en början och allt har ett slut. Det vi kände till igår är kanske förändrat imorgon. Vad som är i stunden når någon gång en förändring.
Förändringar i våra liv, inväntade eller hastigt inkomna, skapar såklart en osäkerhet vilket gör oss vilsna och ibland rädda. Genom rädsla blockeras vi ifrån att sortera tankar och känslor. Når mindre närhet till att kunna se till vad som är bäst för oss själva i situationen.
Vi förlorar närheten till att kunna glädjas och känna tillit över de saker vi har kvar inom räckvidd.
Många av oss lever ett rationellt liv med stort kontrollbehov av skeenden omkring oss. Vi planerar och ställer in oss på olika vis, dock finns det ingen klar manual på hur vi skall möta och hantera dödens inträffande i vår omedelbara närhet. Säkerhet i hur vi bemöter en förlust av en närstående existerar inte. Hur vi än försöker kontrollera vår värld och våra liv, så kommer vissa saker att ske oavsett vad vi gör. Vi har oftast ingen makt att förändra det.
Då vi besitter styrkan och insikten i att acceptera det faktum att några går förlorade och relationer når ett slut, kommer vi att kunna hantera det vi måste ta oss vidare igenom.
Hur osannolikt det än kan tyckas i skeendets inledande fas, så kommer vi till att avsluta ett kapitel ur våra liv. Detta är nämligen vad livets innersta kärna är, en konstant förändring i såväl glädje som sorg.
Vikten av att inte låta sig förbli i en trygg zon av ett förlorat liv, relation eller vana är av stor vikt för att komma fram genom förlusten. Då du låter dig fastna i ett förlorat liv som inte längre gör något för dig på grund av rädsla för mötet med förändringen, så fråntar du dig möjligheterna att leva fullt ut.
Genom sorgen förändras vi, även om vi inte alltid själva ser det. Vi växer, vi mognar och vi möter nya tankar och känslor. En del av den du är, kommer inte vara den samme i övermorgon. Våra sinnen är i högsta beredskap, att sörja är ett såväl fysiskt som psykiskt maraton. Att försöka simma mot strömmen av de känslor man bär vid en förlust, är meningslöst. Du riskerar bara att sjunka djupare ner i sorgen och allt läggs i ditt innersta, ditt undermedvetna agerar över dig. Sorgen blir ett oläkt sår, där du skrapar av ruvan ideligen.
Då vi ger oss accept i att se förändringen och söka accept i att hantera detta, skapar vi en ny möjlighet i att uppnå någon slags fridfullhet till livet trots allt.
I den fas där vi hela tiden ställer oss frågor som; varför var hon/han tvungen att dö ? eller ; varför lämnades jag kvar ? ställer vi oss frågor som aldrig kommer att lösas eller förändra något. De ger dig bara ännu större smärta i sorgen.
Genom livet måste vi släppa taget om det förflutna, för att kunna möta och anpassa oss till förändringen. Byta fokus på din inre dialog och låta tankar som ; det är kanske orättvist att detta tog slut, men livet är inte alltid rättvist. Eller ; mitt liv och dess mening beror inte enbart på en relation utan det finns mer som är gott för mig. Låt dig berikas av goda tankar också, förbli inte förankrad till att avisa glädje och lycka åter.
Blicka framåt på livets väg, låt inte ditt fokus läggas på att blicka i backspegeln av ditt förlorade liv. För att ta dig vidare måste du kontinuerligt se framåt och observera såväl som accepterasaker du möter.
Dina minnen av det som varit finns alltid med dig, oavsett du stannar upp eller fortsätter fram genom livet i nya möten.
Att gå vidare och möta livet, är att satsa på det bästa av dig själv utan att förlora ditt hjärta till det som varit.