När barn mister en förälder

När vi möter en förlust i livet genom ett dödsfall från någon som stått oss nära, är sorgen svår för oss vuxna men ännu svårare för ett barn. För ett barn innebär det ett möte med stor smärta och oro, samtidigt som livet skall fortsätta med allt som finns omkring. Barn har inte alltid ord […]

Grind

När vi möter en förlust i livet genom ett dödsfall från någon som stått oss nära, är sorgen svår för oss vuxna men ännu svårare för ett barn.

För ett barn innebär det ett möte med stor smärta och oro, samtidigt som livet skall fortsätta med allt som finns omkring. Barn har inte alltid ord för det som händer, eller hur de känner och tänker. I ett barns liv finns en oro att se andra i sin närhet ledsna och det skapar  ibland ångest. Hos barn i sorg finns en önskan om att allt skall fortsätta som vanligt, ett möte med den bryska verkligheten rubbar den tryggheten.

Det som barnet trodde skulle finnas där alltid, är plötsligt borta och de blir tvungna att möta livet med ett förlorat fotfäste. En viktig  del av det som skapade trygghet och gemenskap i vardagen är förlorad.

Det finns ingen regel som bestämmer hur du upplever att förlora en förälder,  ej heller en enkel tidsplan för sorgen. Hur vi hanterar sorgen är helt beroende på våra olika relationer och olika erfarenheter där av.  Samtidigt som vi möter sorgen ifrån olika utgångspunkter.

Men att förlora en förälder är en smärtsam upplevelse,  även om man inte alltid stått varandra nära, kan en förälders död få oss att känna djup sorg.

Då man är yngre och förlorar en förälder innebär det att livspremisserna förändras och man ställs inför ett möte med svåra känslor, möter en tid då man tvingas fundera på existentiella frågor. Det kommer stunder som präglas av övergivenhet och ångest, stunder då man minns hur allt en gång var. Man möter tankar om framtid och livsvillkor, hur allt ska bli.

Det finns så många faktorer som spelar in i hur vi hanterar och lever med en förlust av någon som stått oss nära i livet.

För somliga barn blir sorgen för traumatisk och de stänger in sorgen då smärtan,  såväl psykisk som fysisk blir dem övermäktig. Det finns hos barn ibland ett slags beskyddande beteende för sin omgivning i sorg, vilket innebär att de väljer att bita ihop och inte gå in i de känslor och tankar som kommer med sorgen.

Att hindra sig själv från att sörja är ett destruktivt agerande som kapslar in all smärta inombords. Då barnet väljer att undertrycka sorgen och ej tillåta sig att själv vara ledsen, ges aldrig en möjlighet att ta sig igenom sorgen.

I förlusten av en förälder omfattas sorgen av många omtumlande känslor. Det finns allt från ilska, bitterhet, smärta, bottenlös sorg till övergivenhets känsla. Sorgen efter en förlorad förälder är en naturlig reaktion som behöver bemötas av andra för att kunna hanteras.

Då man trycker undan sorgen och undviker att tala om det som skett, väljer man därigenom också att lägga grunden till ett ohälsosamt sorgeförlopp.

Det är oerhört viktigt att möta, lyssna och därur kunna identifiera sorgens uttryck hos det sörjande barnet.  Vikten av att lyfta fram barnets upplevelse i deras förlust är mycket betydelsefull för att komma vidare igenom sorgen.

Det måste finnas utrymme för barnet att få tala och känna, för att på så vis få möjlighet i att landa i sin upplevelse av sorg.

Ge barnet möjlighet att få visa, uttrycka och prata om sorgen och därigenom bearbeta den.

Men som alla svåra upplevelser vi tvingas möta någon gång under livet, måste vi som medmänniskor vara lyhörda och förstå att vi har alla olika tidpunkter där vi öppnar upp till våra innersta tankar och känslor. Det kan ta lång tid att landa i det som skett.

Som medmänniska är det inte alltid lätt att förstå hur eller vad man ska göra för att kunna hjälpa. Men genom att fråga hur barnet mår eller vad de tänker och känner för tankar inom sig, visar vi att vi finns där och vill lyssna och ta emot deras upplevelse i sorgen. Då vi alltid utgår från en öppenhet  och ärlighet i dessa samtal utgör vi ett tryggt stöd för barnet.

Ge bekräftelse på att det är ok att vara ledsen samtidigt som man kan vara glad, sorgen har många olika ansikten. Inget är fel eller rätt, vikten av att blanda sorg och glädje i livet är stor. Sorg är inte farligt, det är normalt och hör livet till. Likaväl som att sörja är vikten i att känna glädje över livet,  trots förluster och saknad,  oss alla berättigad