Steget vidare genom sorgen

Doften av alla buketter som fyller mitt hem omsluter mig totalt. Blomster i alla färger och former, lite lätt slokande i vaser på mina bord och hyllor, talar sitt beklagande tysta språk över min förlust av en älskad. Texter på hälsningskort har flutit ut i små suddiga fläckar av mina oändligt fallande tårar. Jag slås […]

Grind

Doften av alla buketter som fyller mitt hem omsluter mig totalt. Blomster i alla färger och former, lite lätt slokande i vaser på mina bord och hyllor, talar sitt beklagande tysta språk över min förlust av en älskad. Texter på hälsningskort har flutit ut i små suddiga fläckar av mina oändligt fallande tårar. Jag slås av den stilla och näst intill kvävande tysthet som fyller mina dagar. Omvärlden har tystnat, allt är stilla och endast mina andetag fyller min värld av saknad.

Livet går vidare, tiden läker alla sår, säger någon, men vi vet att så enkel är inte vägen fram genom sorg. Stora händelser som vi möter i livet, vare sig det är i glädje eller sorg, tar sin tid att nå in i vårt medvetande – en acceptans och insikt som skall finna sin väg till vårt inre.

Att ta sig vidare genom sorgen handlar inte bara om att möta dagar i förändring, inte enbart om att ta steget som för oss vidare utan även steget mot ett mål där varje steg i sig utgör ett mål: att komma vidare i livet.

Under våra liv sätter vi vanligtvis upp mål som vi försöker uppnå eller åtminstone närma oss. De fungerar som en form av stationer, där vi kan stanna till och göra en värdering av huruvida de gynnat oss eller om vi önskar förändra något ytterligare.

Att skapa mål i en sorgeprocess kan vara svårt då våra värderingar och förhoppningar brustit i förlusten, men om vi vänder fokus mot det som åter kan skapa mening i livet, ger vi oss själva möjlighet att finna meningsfullhet, om än i de ringaste av önskningar och mål.

Om vi skapar ett mål utan att definiera eller jämföra med det som varit har vi större möjlighet att ta oss dit. Allt vi tänker oss i livets fortsättning begränsas naturligtvis av våra förmågor och färdigheter, det är vi också införstådda med, men vi skall inte låta det bromsa våra försök att ta oss igenom sorg och finna motivation till förändring.

När vi ärligt kan identifiera och möta våra tankar och känslor kan vi lättare ta oss an nya utmaningar, och när vi därur får möjlighet att känna och se de fördelar som ett satt mål ger, kommer vi att finna initiativ och de verktyg vi behöver för att nå nästa mål. Att skapa och nå mål på resan genom sorgen är inte en förpliktelse utan något som tillför mening i våra fortsatta liv.

Beslut är inte alltid enkla att ta. Ju viktigare de är, desto mer tvivel kan man känna. Men besluten skapar ett slags förord till en förändring; vi tar en ny väg och möter förändringen vid målet.

Varje liv, oavsett hur långt, kort, lätt eller komplicerat det är, består av ögonblick av val – ögonblick då vi vet, då vi kommer till insikt. De begränsningar vi tycker oss möta existerar för det mesta bara i våra sinnen, inte i verkligheten. I verkligheten kan vi faktiskt bryta ner dem, för om vi verkligen vill förändra är det upp till oss själva att påverka och iscensätta.

Livet är ingen rak väg för någon; vi vandrar på våra egna stigar och snubblar över våra egna hinder. Livet är från start till slut en resa med upp- och nerförsbackar.

En önskan förändrar inte allt, men ett beslut påbörjar allt.