Styrka och ensamhet i sorgen

I dagar då skymningen faller tidigt och gryningen låter sig vänta, går mina tankar till de som lever i ensamheten. Decembermörkret omsluter oss och endast de ljus vi tänt inför kommande högtider, lyser svagt upp den mörka kvällen. Jag vandrar på vår gata fram, ser ljusen glimma i vart fönster, och tanken slår mig om […]

Grind

I dagar då skymningen faller tidigt och gryningen låter sig vänta, går mina tankar till de som lever i ensamheten. Decembermörkret omsluter oss och endast de ljus vi tänt inför kommande högtider, lyser svagt upp den mörka kvällen. Jag vandrar på vår gata fram, ser ljusen glimma i vart fönster, och tanken slår mig om en önskan av ljus och mod åt alla och en var. Det lilla ljus som skall lysa klart, det lilla hoppet så underbart.

Då vi mister fotfästet i våra liv, då allt vi hade och såg så självklart rycks bort, går vår styrka i livet förlorad. Det sker på en bråkdels sekund, och vi faller handlöst då allt ställs i ett kaotiskt faktum. Saker vi förut hanterat såväl modigt som klokt, eller känslor vi förut behärskat och styrt, står vi främmande inför. Den styrka vi bar inom oss har rasat och lämnat oss sårbara inför livets fortsättning.

Hur obekväm är väl inte den upplevelsen och det faktum av att allt som plötsligt omkullkastar och drastiskt förändrar våra liv, berövar oss den styrka vi trodde oss ha ägt inför svåra situationer. All den styrka vi besuttit sveps bort med det känslomässiga kaos som träder in. En insikt om vår ensamhet i kampen att återfå styrka och kontroll i livet.

Då vi befinner oss i den fysiska verkan av en sorg, förs vi  ibland mot en känslomässig tomhet och känsla av ensamhet. I den stund vi möter sorg,  går vi  in i ett rent fysiskt maraton. En smärtsam resa med följeslagare av svåra känslor som gör oss ensamma och emellanåt inkompetenta. Sanningen i att uppleva saknaden av någon, påverkar oss rent fysiskt. Vi blir blockerade vilket är logiskt, då den djupaste smärtan är att konfrontera vår känslomässiga verklighet.

Då sorgen påverkar oss så starkt att vi blir fysiskt svaga, då vår känslomässiga såväl som fysiska styrka sviker oss totalt blir livet ensamt och outhärdligt genomträngande.

En ensamhet som kapslar in oss i sorgens flor, utesluter oss från livets fortsättning. Den arkitektur som upprätthåller våra känslor, vårt välmående och liv har krackelerat.

Kampen med sorgen i ensamheten, får många av våra negativa känslor att vända sig mot oss och skapa en oförmögenhet att bryta sig loss.

För att finna en väg ur ensamheten och återskapa styrka, måste man vända sina blickar inom sig själv. Däri söka nyckeln till vad som får oss att bryta den negativa spiralen av ensamhet i sorgen.

Förändringen är ju trots allt en dörr som måste öppnas från insidan.

Att skapa förändring och återfå styrka är det endast i slutändan bara vi själva som kan uppnå. Våga möta sina rädslor i såväl tanke som känsla.

Även om det är en komplex process ger det en otrolig känsla av styrka då man övervinner sin rädsla och möter livet som det är. Att våga ta sitt personliga ansvar i att skapa en väg genom sorgen mot livet åter.

För att uppnå styrka i livet, måste man fokusera all energi och allt hopp på sig själv. Ansvaret är ditt eget, ingen annan bär det ansvaret mer än du själv och styrkan inom oss kan vi bara själv finna.

Sätt upp små dagliga mål för att finna ork att nå dem. Ge var dag en liten stund av bra innebörd, vilket kommer få din självkontroll att växa och ge dig en groende styrka till livet igen.

Låt dagarna få en stund av mod och hoppfullhet, genom att möta din sorg. Respektera det du känner och ser. Var ödmjuk mot det faktum att livet ger både bra dagar som sämre dagar.

Den ena dagen utesluter ju inte att möta den andra dagen.

Så för dig och till dig som möter sorgen genom ensamhet och utan styrka, likt floden som mynnar ut i havet kommer också din resa i förlusten att färdas fram för att så småningom nå öppet hav.