Tankar kring året som går mot sitt slut

Decembermörkret känns grått, vått och tungt och solens frånvaro lägger ett mörker över dagen. En stund som den här, tänder jag ett ljus och lägger filten om mina axlar medan vinden skapar en vemodig konsert utanför mitt fönster. Värmer mina frusna händer kring te-koppen efter den bistra promenaden i skogen. Låter mina tankar vandra genom […]

Solnedgång

Decembermörkret känns grått, vått och tungt och solens frånvaro lägger ett mörker över dagen.

En stund som den här, tänder jag ett ljus och lägger filten om mina axlar medan vinden skapar en vemodig konsert utanför mitt fönster. Värmer mina frusna händer kring te-koppen efter den bistra promenaden i skogen. Låter mina tankar vandra genom de dagar, veckor och månader som passerat 2018. Funderar på mina blogginlägg och min dialog med alla er som valt att läsa bloggen under året som snart löper ut. Ställer mitt hopp till att jag nått fram någonstans med något värdefullt i sorgen ni upplever. Önskar att mina skrivna ord kan skapa mening och innehåll för dig som söker tröst.

Under året som stilla sinar ut mot sitt slut, har många av oss mött smärta, sorg och hopplöshetens bistra verklighet då vi mist en närstående i våra liv. Då vi förlorat kampen och bryskt mött livets tvära kast. Tagit del av baksidan på lyckomyntet ” livet” och mött tankar om våra existentiella värderingar.

Detta år har kanske inneburit många nya händelser, många tankar och känslor som bearbetats. Varje tid och var sorg har sin väg fram. Det går ett steg i taget så stilla ibland, men rusar på emellanåt. Vi vill i ena stunden fånga dagen, stoppa tiden och behålla känslan. Det kommer även dagar då vi slinker förbi känslor och tar en paus i sinnet. Så är det och har alltid varit i sorgens resa, något annat hållbart sätt finns nog inte.

Ibland går kraften ur en, det händer så mycket inombords som vi ska få ett slags förhållningssätt till. En energikrävande process som vi måste ta en paus ifrån emellanåt. Finna styrkan att sätta ner nästa fot, ta steget vidare fram utan att slå oss för hårt i fallet. Att finna drivkraft och motivation att gå vidare efter att ha mist, är ingen självklarhet. Om vi inte kan styra eller påverka den tillvaro som drabbar oss vid ett dödsfall, tas en stor bit harmoni ifrån oss. Harmoni är grunden till att orka, grunden till den lycka vi känt i livet. Då vi mister, rycks vi bryskt ur harmonins vagga och tappar fotfästet. Vi förlorar inte bara en närstående utan även nyckeln till att få balans och ork, som har sitt starka ursprung i harmonin.

Vi är alla olika i våra möten med livet och döden, vissa av oss människor tänker mer än andra, känner efter mer och uttrycker sig mer. Andra av oss blir tysta i en outgrundlig och svår passivitet. Att tänka och reflektera mycket kan vara värdefullt och leda till balans och positivitet, men det kan också leda till att man fastnar i negativa tankar som bara spinner vidare utom kontroll.

Tankar vi har påverkar de känslor vi känner som i sin tur leder till hur vi agerar. Får vi verktyg att påverka våra tankar, eller påverka våra känslor som i sin tur kan påverka våra tankar, kan det gå från något negativt till något positivt.

Summera året, eller rättare sagt summera det som ger dig en lycklig minnesbank. Alla liv har sina stunder av ljus, alla liv har ögonblick vi samlat inom oss då livet var ödmjukt, dessa stunder finns där bakom den mörka ridå vi släppt ner. Bygg på din minnesbank, plocka fram och minns de positiva känslor du bär på. I den stund du tillåter dig att inte enbart värdera livet i det som just i ögonblicket är, utan genom de händelser och ting som skänkt ditt liv lycka och mening, kommer du att sätta ner foten på livets stig och börja finna ork att möta dina dagar fram.

Med all min värme till dig som lever i din sorg och till dig som kommer att möta sorg, sänder jag mina förhoppning att du tar hand om dina tankar, bevarar hoppet och möter var dag som en ny möjlighet att leva.

Ett Gott Nytt År till er alla

Anette Ryden