Sorg och glädje är något som faktiskt pågår konstant under livet som är. Vi blir på olika vis ställda inför att möta och känna av dess påverkan på oss. Samtidigt som känslor av glädje finns i vår närhet kommer även känslor av det motsatta att göra oss medvetna om den fulla verkligheten av livet som pågår just nu.
När dagar kommer som bär med sig utmaningar är det ett stort mod i att förmå sig tänka ”morgondagen blir bättre” när vi möter upplevelsen av att en svår dag passerat oss.
Att kunna känna glädje är i sig inte en specifik egenhet att vara berikad med utan snarare en förmåga som faller ut olika på var och en av oss; en förmåga som ger förutsättningar att kunna se helheten och värdesätta de värderingar och syften man bär.
Likaväl som vi bär ansvar att möta och landa i tankar, känslor och agerande vid en sorg, så bär vi också ansvar att uppskatta de bättre ögonblicken, för vad de är och framför allt för vad de ger. Hur möten med såväl glädje som sorg faller ut baseras oftast på den attityd vi bär inför detta möte.
Då vi förmår oss att vara generösa mot våra tankar och känslors framfart, likaså för andras i vår omgivning, öppnar vi dörren mot att inte grunda allt på förhoppningar, utan se stunden för vad den är och ger. Förhoppningar hindrar oss tyvärr många gånger att se livet ur en annan vinkel, då situationer ibland faller ut på ett helt annat vis än det vi hade förhoppningar om.
Vi bygger lätt in oss i ett känslomässigt väntrum i sorgen, en plats som låser våra tankar till förlusten och hindrar oss att se glädje som löper parallellt med mycket annat genom livet. Medan vi ägnar många stunder i sorgen åt att överleva och kämpa med hur alla tankar och känslor skall få plats inom oss, finns livet där omkring och vill få oss att på något vis acceptera och sätta ner foten på en ny väg framåt. Genom att finna någon slags generositet, såväl mot sig själv som sin omgivning, i de tankar som skapar harmoni och lugnt sinne, kommer förutsättningarna att öppna för känslor som gynnar oss att öka.
Vi kommer aldrig fullt ut kunna ersätta den eller de vi förlorat i livet, vare sig på det ena eller andra viset. Faktum är att det enda vi kan ersätta är att ge livet fram en möjlighet; ej låta oss skuldbeläggas av att känna glädje, ej heller söka någon slags kvittens på att låta sig förlora meningen med livet som blivit.
Vi ställs inför val hela livet, detta utan att vi många gånger är medvetna om det. Att göra val har funnits där sedan vi började våra liv, små obetydliga val som lade grunden till att utvecklas och möta konsekvenser av livet och valen, förmåga att möta olika känslor och tankar och utifrån dem göra våra val. I var människas natur finns behov av att finna motivering och styrka i de val vi gör, där vi många gånger ställs inför olika möjligheter. Likaväl som vi bär sorgens cape om våra skuldror måste vi inse vikten av att balansera den med att låta oss öppna dörren för att möta glädje i de små ögonblick vi kan – göra ett val som gör grunden stabilare till att bära svåra stunder, och samtidigt öppna en dörr för att möta glädjen.
