De svåraste uppgifterna i en vänskap är att erbjuda förståelse när vi inte förstår, att erbjuda styrka och mod när vi ej besitter det, att finna svaren när vi ej har kunskapen, att kunna ge visshet när allt är ovisst….
När vi ställs inför tragiska möten i livet då personer i vår omedelbara närhet drabbas av sorg, är det ibland svårt att veta hur man bäst skall bemöta sorgen i ord och handling. Hur man skall förhålla sig till det känslomässiga kaos som omsluter förlusten såväl för den sörjande som för egen del.
Då vi står inför en händelse där ett avslut i en relation uppstår genom dödsfall, utgör detta ett faktum och grund till oro, lidande och otrygghet i hur man skall förhålla sig till den efterlevande. Ingen tid eller erfarenhet kan göra oss immuna mot den känsloladdade storm som kommer med ett avslut och farväl till en lång relation vänner emellan. Vetskapen om att allt är förändrat och inget blir någonsin som förr kan skapa rädsla och ovisshet i hur man skall agera.
Att stå som vän i en sorgeprocess är därför inte alltid enkelt. Förlusten bär tre sorger gemensamt, den ena är smärta och maktlöshet i vetskapen om den efterlevandes svåra förlust, den andra är den egna upplevelsen av sorgen i att ha förlorat en vän och slutligen den tredje sorgen som utgör det faktum att allt är förändrat i den relation man delade.
För den som mist och står närmst förlusten, är omgivningens reaktioner i såväl omtankar som egna reaktioner i sorgen ibland svåra att möta. Med vetskapen om att en förlust ibland drabbar mer än den innersta kretsen, ställs man som sörjande inför många nya situationer till sina vänner. Vänskaper som alltid varit kan plötsligt förändras eller rent av upphöra. Allt genom det att vi hanterar sorg väldigt olika och framförallt ser olika på vad som är av vikt att uppnå eller våga ta sig an.
Att vara fullt kapabel till att möta och hantera sin egen sorg samt ta del av den förändring som skapats igenom förlusten är emellanåt oss helt övermäktigt. Helt naturligt kan man förstå det, då vi trots allt inte är mer än människor.
Vi lever med familj, vänner i en ständigt förändrad utveckling. Livet ger och tar får vi alla bittert erfara. När livet berövar oss en livskamrat ställs vi inte enbart inför den totala smärtan i sorgen utan nås också av det faktum att omgivande vänners beteende i ord och tanke kan vara en oväntad upplevelse. Vänskaper kan liksom alla andra mänskliga reaktioner bli ett ambivalent band.
Vänner som varit där igenom åren kan uppleva ovisshet i hur de skall förhålla sig i den situation som blivit. Rädsla för att säga eller göra fel får vänner att hålla sig undan den sörjande. För den som mist kan den frånvaron av lojalitet och omtanke bli en svår upplevelse som tynger ytterligare i sorgen.
Varje vänskapsrelation kräver balans och ömsesidighet. När vi upplever oss svikna i sorgen av vänner måste vi försöka förstå att deras agerande oftast inte görs med intentionen att faktiskt svika. Endast vår ibland olyckliga förmåga att hantera de känslor och situationer som kommer med en nära väns dödsfall utgör grunden till att vi väljer och gör fel.
När vi upplever svek, tenderar vi ofta att lägga dess besvikelse som en tyngd i vårt innersta. Ofta låter vi det falla på plats inom oss i en negativ känsla och förbiser då att allt troligtvis sker i ren okunskap.
Om vi kan betrakta dessa besvikelser som något som utgör livets sk ”ryggsäck” kan vi lättare acceptera att det sker ibland.
Vi har alla upplevelser av känslor, ledsamheter, ilska och sorg när vi ställs inför besvikelse men att blåsa upp dem i proportion hjälper inte. Om vi låter besvikelse ockupera våra sinnen, får vi ej se de bra ting som händer också.
Genom att tala om hur vi känner avbördar vi tyngden av besvikelsen och vinner därigenom ökad förståelse och insikt. Det öppnar möjligheter till det som gör gott för oss själva och bra relationer kan återbyggas i samförstånd.
Det är ett faktum att vi alla gör fel ibland, stunder då vi ej greppar situationen och tyvärr lyckas göra vänner vi håller av besvikna. När vi sviker personer så sviker vi även relationer och förväntningar såväl som hopp och ibland också löften. Vi sviker vänner med både ord och handling utan att det var så vi menade. I resan genom förluster blir vi närvarande till de svåraste av tankar, hur lätt allt kan gå förlorat.
Liksom upplevelser av sorg hör till livet, möter vi även besvikelser, allt är med i det som utgör en del av livet.