Under de liv vi lever, möter vi alla någon gång en förlust. En förlust av någon eller något, som har haft en stor betydelse i våra liv. Under de speciella tider som omger oss nu möter vi situationer där våra möjligheter till avsked i ögonblicket mellan liv och död, ej blir möjliga.
Stunder då vi nås av att tvingas ta farväl till personer, platser och betydelsefulla ting som vi älskar, utan att ha närheten till stunden.
Möten och avsked i livet följer oss hela vägen fram. Vi har kanske inte reflekterat över det faktum att vi nu många gånger kan begränsas till närvarande vid slutskeden i livet. Det finns avsked där vi varit nära och det finns avsked då situationer hindrat oss från den närheten.
Förluster för med sig, i större eller mindre grad, olika nivåer av lidande. Då vi inte bara förlorar en närstående, utan även den viktiga stunden av närhet i avskedet mellan livet och döden, blir sorgen en starkt smärtsam upplevelse att möta. Ovissheten och oron över en älskad anhörigs avslut i livet fyller våra tunga hjärtan. Samtal om döden och hur våra löften därom att följas sida vid sida blir omintet. Sorgens tyngs ner av det som aldrig blev sagt eller det som aldrig blev hört. Ett avsked som gått förlorat.
Vikten av en avskedsritual är då i många av de situationer en oerhört betydelsefull och avgörande utgångspunkt i sorgearbetet.
Under tider som passerat har olika seder, traditioner och ceremonier skapats för att ta farväl. Syftet är då, att ge en stund vigd åt att med sinne och hjärta ta sig an känslor som en förlust skapar inom oss. Vikten av en avskedsritual kan i många samtal framgå att vara det verkliga mötet till vad som skett. Även att därigenom kunna få en sorts närvaro i avskedet till det liv som gått förlorat.
I vår moderna och effektiva värld, kan vi många gånger röra oss bort ifrån betydelsen av en avskedsritual. Döden har på något vis tagits bort ifrån agendan och vi utesluter det avskedet.
Vilket medför en risk att sorgen blir svårare för oss att bearbeta.
Ett farväl är ett välkomnande i den verkliga delen av livet, liksom ett välkomnande utgör den andra delen av livet.
I vårt farväl bottnar sig en sorg över att frigöra något som vi ej vill förlora, något vi vill ha kvar i vårt liv. Vilket oftast är anledningen till den smärtsamma insikten som ibland gör att vi utesluter avskedsstunden. Genom att frånta oss den stunden till avslut , offrar vi också läkningen av förlusten.
I ett avsked får vi möjlighet att få sagt det som aldrig blev sagt, höra det som aldrig blev hört och få nås av det som berör.
Genom denna stund i ett avsked, lämnas vi att gå vidare med styrkan, uppoffringen och modet vi alla besitter, även om vi ej i stunden tror det.
Det är inte bara ett syfte för de sörjande med en avskedsritual, även den som gått förlorad förtjänar ett farväl och en liten stund av existensbekräftelse. Så syftet med en avskedsritual genom begravning, minnesstund eller annan vald ceremoni har fler syften att fylla.
Med avsked lämnar vi ett fönster öppet för smärtan och en dörr på glänt för att finna tröst.