Då sorgen drabbar oss och vi upplever saknad, smärta och förlorar viljan till att möta livet i sin nya och annorlunda form, nås vi ofta av motstridiga och negativa känslor. Detta tillsammans med kärleksfulla minnen, som en insikt av lånad tid från ett annat liv.
En känslomässig karusell av det som varit, det som är och det som vi ser i livet vidare. Under helger och högtider som omsluter vår vardag, kan vi ur denna känsloturbulens ibland finna oss utan vilja och motivation att delta med nära och kära . Orken att finna viljan till att låta oss omslutas av gemenskapen och framförallt nu i sin annorlunda skepnad, fattas oss. Vi förstår inte hur dessa stunder kommer att låta sig bli en del av våra liv åter, i och utan den eller de som fattas oss.
Viljan är varje människas möjlighet att i olika situationer, kunna välja handlingsätt. Då vi genom sorg och förlusten får svårt att finna viljan eller orken att ta till oss eller finna betydelse i att delta i kommande helger och dess högtider, hamnar våra val ofta i en självdestruktivitet. Vi låter sorgen bygga ett törne omkring oss , hindrar och fråntar oss själva och andra en glädje i att vara i gemenskap.
Vi väljer att använda den negativa energin som vägvisare och därmed ifrån ta oss möjligheten att finnas i gemenskap och omtanke. Det finns i sorgen och viljans utveckling en verkan av två viktiga lagar i den fysiska och psykiska värderingen. Den ena; lagen om att vara aktiv och ge reaktioner som bidrar till rytm och balans åt att skapa en vilja. Den andra; lagen om destruktivt tänkande och agerande, som leder till att man i första hand skadar sig själv psykiskt , genom att radera all möjlighet att finna viljan.
Att lära sig finna vägen till en god vilja, är önskvärt ur alla aspekter för att genomleva en sorg, och skulle jag nog vilja påstå oumbärligt för att överleva förlusten. Vi bör lära oss att liksom i livet för övrigt, välja de rätta striderna, välja de rätta möten när vi skall utveckla vår vilja, viljan att fortsätta våra liv.
Hur kan du som sörjer förmå dig att värdesätta livet vidare, om du förminskar ditt livs värde genom fel val. Då du låter dig välja bort närhet till din omgivning, avstår du att skapa en balans mellan sorg, kärlek och vilja till kontroll över livets fortsatta färd.
Sorgen blir aldrig mindre sörjd för att du väljer livsbejakande val. Din sorg och förlust kommer alltid att vara en del av ditt liv, och den vetskapen av dess betydelse för dig , kommer alltid att finnas inom dig. Kommer alltid att finnas som en grund i det du väljer framåt, vi bär alla våra sorger vidare. Men sorgen äger inte rätten att förminska ditt livs mål och mening , så önskade ingen vårt liv fram.
Så hur svårt vi än kan tycka stunder vara, då allt är förändrat, ger vi våra minnen en kärleksfull närhet då vi möter nya stunder. Genom ett virrvarr av känslor och tankar, skapar vi en gemenskap i det som varit i den kärleksförklaring vi väljer för livets fortsättning.
Med att låta oss själva finna viljans energi, kan vi lättare ta oss fram där vi möter känslomässiga hinder. Att vara stark i sorgen innebär inte att vi aldrig ger uttryck för den saknad vi känner, eller känner smärtan i saknaden. Det betyder att du känner det och förstår det så att du kan låta livsglädjen växa av din insikt.
Så du som finner ensamheten som ett val i din sorg, vänd försiktigt på det myntet och finn en annan sida som kan skapa förändring. Låt dig ta emot omtanke och låt dina tankar få omslutas av delaktighet från de som bryr sig. Vart du än väljer att göra, så bär du alltid minnet av den eller de du mist med dig. Kanske skall du låta livet få rå om dig en stund, låta dig få ta steget vidare fram.
Då vi känner oss som mest sorgsna, kan den stunden vara oerhört befriande att tillbringa ibland ljus och varm gemenskap.
Med förhoppning om att du tar steget.