Livet följer sina stigar och ibland delar sig vägarna och vi ställs inför att ta farväl. Vissa stunder är vi medvetna i att möta, medan det även kommer avsked som vi aldrig hann se komma.
Vare sig vi ställs inför en stund i ett förväntat avsked, eller kastas in i detsamma, så är detta ett av Livets svåraste ögonblick. Den insikt om livets vara eller inte vara, slår sig ner i vårt inre och skapar en våg av tankar, känslor och agerande. Innebörden av att vi låter oss ta ett farväl, vid sidan av eller på annan plats, startar en långsam inre process av läkande, som är en grund till att ta sig vidare framåt.
Livet förser oss med både ögonblick i möten och ögonblick i avsked, där de omsluter oss med några av livets mest intensiva ögonblick att uppleva. Även då dessa stunder skapar såväl glädje som sorg i livet, kommer de prägla oss på djupet.
Då Vi ställs inför att ta farväl, möter Vi den svåraste av Livets utmaningar. Där Vi onekligen nås av känslan i det definitiva, tomhet och konfronterar våra djupaste rädslor. Kanske har Vi varit i denna situation förut av känslor, tankar och agerande, eller står Vi helt främmande och oförmögna att ta in allt.
Det är i alla avseende ett av Livets svåra möten och att finna ord inför denna stund är inte alltid lätt. Rädsla och vemod inför det faktum att ett farväl, på något vis stänger en dörr till något vi haft i våra liv, våra förväntningar eller betingelser av stor vikt i det som utgjort våra Liv, skakar om och gör oss sårbara.
Det är svårt att möta insikten i ett farväl, om att det inte längre finns utrymme för en möjlig återkomst. Det definitiva i ett avsked berör alla våra existentiella tankar och insikten av att ta avsked innebär en resa vidare fram där vi kommer fattas någon för alltid.
Vi har inte alltid möjlighet att få ta farväl medan tid och plats i livet skiftar för oss alla. Kanske blir ett avsked hastigt på annan plats, kanske hann Vi aldrig fram eller på annat vis miste stunden i ett farväl till någon. Ett farväl behöver inte alltid vara vid någons sida, ej heller av att Livet delat våra gemensamma vägar fram tidigare, utan i den stund, på det vis eller plats Vi väljer, blir betydelsen av att Vi tar oss tid att ta avsked det som bär vår sorg framåt.
I ett farväl vart det än må ske, ligger en sanning vilande, i det faktum att Vi mister men också lever med delen av allt som lämnats kvar med oss. En del som i förlängningen av sorgen kommer bära oss genom våra dalar och toppar i saknaden.
Då Vi tar ett farväl har Vi möjlighet att skapa ett nytt och annorlunda perspektiv på framtiden och låta oss sörja med större mod.
