Vi står alla någon gång i livet framför vägval och måste ta beslut, göra ett eller flera val som vi vet har en påverkan på vårt fortsatta liv. Det är alla gånger inte lätt att förutse livets framtid eller förstå hur de val vi väljer att göra kommer att falla ut.
I en situation av hög emotionell stress och ren fysisk påverkan, som vid en förlust av någon eller några i livet, kan vi helt tappa förmåga att ta beslut.
Allt ifrån de första sekunder av insikten om livets drastiska skeende till att vara tvungen att ta beslut om såväl avsked, tillvaratagande av efterlämnade ting samt beslut om den fortsatta vägen fram och ansvar för sig själv, kan skapa ett fullt inre kaos.
Oförmåga att ta beslut i en traumatisk situation, som dödsfall kan innebära, är inte ett okänt faktum. Vi styrs i livet av känslor och tankar, på det ena eller andra viset.
Effekten av rädsla och oro kommer att spela in när vi ställs inför att ta beslut – en oro och känslomässig stress som ibland tyvärr ställer oss inför det faktum att vi ej känner ansvar för vårt eget liv och dess vägval. Vi hamnar inte alltför sällan i en slags vänthall där hantering av upplevelsen får oss att distansera oss och lägger ansvaret av vad vi ger uttryck för helt på omgivningen. På så sätt lyckas vi fly från våra tankar och hanteringar av dessa och vårt ansvar för oss själva. Vi instiftar ibland uppfattningen att inte bära ansvaret av vårt livs fortskridande då vi avsäger oss att fatta egna beslut.
Det finns i sorgen stunder där vi överger oss själva och åsidosätter emotionella behov och till och med våra värderingar. En form av så kallat självövergivande, där man kopplar bort sig från sig själv och därigenom försummar sina behov, känslor, värderingar och identitet – en dimension av sorgens påverkan som vi tyvärr inte helt och fullt kan se själva.
Då vi ignorerar våra behov, känslor och tankar, leder detta till en upplösning av det egentliga jaget och riskerar att orsaka en djupare nedstämdhet och förlorad självkänsla.
Att kunna se att det yttersta ansvaret för att kunna värna om vårt välbefinnande och förmåga att i svåra stunder ta beslut, vilar i förmågan att acceptera smärtan i förlusten. Arbeta med sin sorg innebär en insikt om att livet alltid är oförutsett, vilket ger oss såväl lycka som sorg. Kan vi förvalta och möta de känslor som färdas med en förlust, kommer vi att landa i en acceptans. Ur en acceptans, hur obeskrivligt outhärdlig den än kan vara, kommer en insikt som blir grunden i möjligheten till att ta beslut.
För att ta beslut behöver vi parallellt med sorgen skapa en slags harmoni med våra egna värderingar och ej underordna oss andras värderingar. Beslut som kommer ur egen konklusion, undergräver aldrig din identitet, utan lyfter den vilja och styrka som är grunden att leva vidare med saknaden.
Då vi blickar inåt och får ordning på kaoset, är att ta hand om sig själv och sina värderingar, vilket är raka motsatsen till att överge sig själv.
Alla beslut vi ställs inför att kunna ta, handlar oftast om att finna tålamod med vår obeslutsamhet. Ju mer vi lägger fokus på tålmodigheten, ger vi oss ett andrum där vi kommer fram till svar och hur vi vill agera. Vi kommer lättare att se och förstå våra reaktioner och därifrån finna förmågan att ta beslut som baseras helt på våra egna val.
Livet har en början och ett slut; precis som dina ögonblick av lycka föds kommer också dina ögonblick av sorg att dö. De dåliga och otacksamma stunderna kommer inte vara för evigt. Likaså blir inte heller de svåra besluten alltid svåra utan du lär dig hantera såväl svåra som enkla beslut.
Allting kan ibland tyckas omöjligt, tills det faktiskt blir gjort.
